Will_1280

Will, 35 år

1981-2000
Födelse och uppväxt
Wells, England
2000-2002
Studier
Taunton, England
2002-2004
Studier
Bournemouth, England
2004
Arbete
London, England
2005-2006
Studier
Bournemouth, England
2006-2007
Arbete
Taipei, Taiwan
2007-2014
Arbete
Peking, Kina
2014 –
Arbete
Växjö, Sverige

”Flytten gick från en av de mest förorenade platserna på jorden till en av Europas grönaste städer”

 

Livet på den engelska landsbygden där jag växte upp var rätt isolerat. När snön föll om vintern kom inte skolbussen, utan radion meddelade att den inte skulle dyka upp och vi stack ut och lekte istället. Mina föräldrar hade höns och odlade grönsaker och jag brukade vara ute i trädgården med dem och gräva i grönsakslandet.

I skolan var jag spektakulärt dålig; världens sämsta elev. Lyssnade inte och blev underkänd på proven. Men jag var bra på att rita och skapa och mina föräldrar har alltid uppmuntrat min konstnärliga sida.

Efter gymnasiet gick jag på konstskola och inriktade mig sedan på grafisk design. Jag såg jobbet som designer som den enda tänkbara karriärmöjligheten för mig och flyttade till kuststaden Bournemouth för att studera interaktiv media. Det var helt otroligt! Staden var full av liv; av musik och barer. Jag började spela bas i ett band och musiken och studierna upptog i princip all min tid.

Jag valde att göra ett studieuppehåll efter ett par år och flyttade till London för att göra praktik hos den berömda modefotografen Nick Knight. Men efter ett tag tappade jag fokus och började jobba i restaurangkök. Det är lätt hänt i London – att du måste lägga all din kraft på att försöka få pengar till hyran. Så det blev ett år med mycket festande där jag njöt av storstadslivet, men när det gällde karriären hände inte mycket.

När jag återvänt till Bournemouth och tagit min examen var det jättesvårt att få jobb. Den ekonomiska krisen, som skulle slå till på allvar något år senare, hade precis börjat påverka arbetsmarknaden. Många som var verksamma inom konstnärliga branscher tog lågbetalda jobb som de var överkvalificerade för. Själv fick jag lärarjobb i Birmingham, den mest fruktansvärda staden i hela England. Den är smutsig, mörk och grå – ja, helt enkelt väldigt deprimerande. Många lever nära fattigdomsgränsen och integrationen fungerar dåligt.

På gymnasieskolan där jag jobbade rådde fullständigt kaos. Många elever var både verbalt och fysiskt aggressiva. En del kom till skolan berusade eller höga och efter ett tufft år bestämde jag mig för att flytta till Asien. Jag hade semestrat där tidigare och ville så långt bort från England som möjligt. Jag ville kasta mig ut utan fallskärm.

Jag fick jobb som grafisk designer på ett klädföretag i Taipei och där blev jag kvar ett år. Taiwan var helt fantastiskt; en idyll. Solen skiner hela tiden och livet är en fest. Bara 30-minuters resa från Taipei – och så låg man på stranden vid Stilla Havet. Maten var grym, den bergiga naturen storslagen. Jag befann mig så långt som möjligt från den engelska landsbygden. Och jag ville så innerligt gärna stanna.

 Min bästa vän sedan barndomen jobbade på ett universitet i Peking och uppmanade mig att söka jobb där. Jag fick jobb som lärare i konst, film och media – och ett löfte om att universitetet skulle hjälpa mig med allt pappersarbete. Men tvärtemot vad som sagts till mig gick det inte att omvandla ett turistvisum till ett arbetstillstånd. Jag var rädd att behöva lämna landet, och funderade mycket på hur jag skulle göra, när en lösning dök upp från oväntat håll: Jag hade tagit med mina konstelever till en park för att måla när en kvinna slog sig ned bredvid mig på bänken där jag satt. Hon frågade om jag hade ett jobb och behövde visum och berättade att hon arbetade på ett visumföretag. Jag nappade på hennes erbjudande, vilket innebar pengar under bordet och ett arbetstillstånd bara sex dagar senare!

Min inställning när jag bodde I Peking var att göra så mycket som möjligt. Jag volontärjobbade för en hiv/aids-organisation, sprang maraton på Kinesiska muren, lärde mig kinesiska och spelade i band. Efter några år på universitet började jag frilansa som grafisk designer. Bland mina kunder fanns stora företag som BMW och utländska ambassader. Att hitta ett jobb i Kina är inte så svårt, men däremot är det tufft att ha att göra med myndigheter och hyresvärdar. Jag fick stå upp för mig själv och lita på att allt skulle ordna sig. Jag tror att det är en framgångsfaktor till ens egen integration; om man trots motgångar lyckas nå dit man vill, utan att tappa tron och ge upp.

År 2014 bestämde jag mig för att flytta tillbaka till Europa. Jag hade kommit till ett vägskäl; antingen lämnade jag nu eller så skulle jag bli kvar i ytterligare 20 år. Och jag ville tillbaka; dels för att vara nära familj och vänner, dels för att arbeta under tryggare förhållanden.

Jag hade lagt upp mitt cv på nätet och var öppen för jobb i olika europeiska länder. Det blev ett kommunikationsföretag i Växjö som hörde av sig. Växjö lockade med närheten till naturen, sjöarna och möjligheten att bo mitt emellan Stockholm och Köpenhamn. Jag hade bott i stora städer tidigare och ville få en mer autentisk upplevelse av Sverige. Flytten gick från en av de mest förorenade platserna på jorden till en av Europas grönaste städer.

Jag var väldigt exalterad inför livet här. Jag började med SFI, fick vänner och träffade min flickvän som flyttat hit från Kina. Kanske beror det på att både hon och jag har utbildning och erfarenhet, men vi har alltid känt oss behövda här. Vi har blivit insläppta i samhället och pratar om att skaffa hus och bilda familj. Vi har kunnat stanna tack vare att vi har varandra och den stabilitet som det ger.

Jag har startat mitt egna företag och min inställning är än en gång att jag vill göra så mycket som möjligt av livet. När man migrerar är det viktigt att kliva utanför sin bekvämlighetszon och komma ut och träffa människor. Man kanske inte är så bra på språket – men man kan ändå försöka. För ett tag sedan var jag inbjuden att tala på ett evenemang och den som bjöd in mig sa att jag kunde prata engelska. Men jag ville inte göra det, så jag skrev ner det jag ville ha sagt och höll mitt lilla föredrag på svenska. Efteråt kom flera personer fram och frågade om jag ville jobba med dem i olika projekt! Jag tycker att man ska våga. Risken att någon ska tycka att du är dum är väldigt låg, folk ser att man gör sitt bästa.

 

Om migration i det offentliga samtalet

 

Jag brukar följa mer internationell än svensk media och min uppfattning är att det läggs mycket fokus när asylsökande är inblandade i negativa händelser. Jag upplever att brittisk media är rätt högervriden och sensationslysten och tycker att fokus hamnar på fel saker; de positiva berättelserna är alldeles för få. Själv brukar jag inte läsa artiklar som inleds med en negativ rubrik. Jag tycker att det vore bättre att fokusera på de positiva resultaten av migration, på den framgång migrationen föder. För det är ju inte som att vi kan ändra något, vi kan inte gå tillbaka i tiden och förhindra att människor migrerar; då är det väl bättre att visa människor de fördelar som finns.

 Jag upplever att den politiska högerns röst är den som hörs mest just nu, och att människor i allmänhet har väldigt starka övertygelser. Medias sätt att rapportera IS och internationell terrorism gör människor rädda för migranter, trots att så få sympatiserar med terrorism. Och jag tror att media vill skapa den här rädslan, den är en del av mediemaskineriet.

De beslut som fattas inom migrationsområdet rör upp starka känslor, vilket den offentliga debatten har visat. Exempelvis var många svenskar upprörda när gränserna stängdes och likaså var upprördheten i Europa stor när flyktingar kördes iväg från lägret i Calais i höstas.

Inom filmens värld kommer historierna om migration och integration alltid vara några av mänsklighetens största berättelser. Oavsett om det handlar om den kulturella mångfalden i 1970-talets New York eller utvandringen från Europa under 1800-talet så säger de något om vår mänsklighet; om hur vi alltid har kämpat för att överleva och att passa in.

 

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Wills låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här