Paula1

Paula, 38 år

1978-2001
Födelse, uppväxt, studier, arbete
Oiartzun, Spanien
2001-2001
Studier och arbete
Edinburgh, Skottland
2002-2003
Studier och arbete
Astigarraga, Spanien
2004-2004
Studier
Uppsala, Sverige
2004-2004
Studier och arbete
Astigarraga, Spanien
2004-2008
Studier och arbete
Oiartzun, Spanien
2008-2013
Arbete
Vancouver, Kanada
2013-2014
Arbete
Malmö, Sverige
2014-2014
Fria rörligheten inom EU/EES
Hendaye, Frankrike
2015-2015
Anknytning
Chilliwack, Kanada
2016-
Arbete
Malmö, Sverige

”Jag tycker att det är viktigt att se hur mycket kontakt nya och gamla invånare har på det personliga planet”

 

Jag tror att min uppväxt i Baskien, och det språkintresse som flera i min familj har, ligger bakom det stora intresse jag själv alltid har haft för språk och kulturella skillnader. Och i förlängningen har det intresset även kommit att påverka mitt yrkesval…

Jag växte upp med min bror och mina föräldrar i Oiartzun, en stad med knappt 10 000 invånare, en mil utanför San Sebastian. I Oiartzun kretsar livet kring torget: där driver affärsinnehavare sina småbutiker, barnen springer runt och leker, och där finns kyrkan och stadshuset. Omgivningarna är vackra med grönskande kullar och floder.

Under min uppväxt talade jag baskiska och spanska. De flesta i min omgivning talade baskiska, men jag lärde mig spanska i skolan, via teven och genom min mamma som ofta pratade spanska. Språk har alltid varit viktigt i min familj, min moster jobbade exempelvis som översättare.

Efter gymnasiet började jag studera humaniora och företagsekonomi vid universitet i San Sebastian. Jag tyckte inte att livet förändrades särskilt mycket. Kanske för att studierna inte var särskilt inspirerande, kanske för att jag bodde kvar hemma. För mig var det en besvikelse att inte trivas med utbildningen, men jag kände mig förpliktigad att gå klart utbildningen då den bekostades av mina föräldrar.

Eftersom jag inte visste vad jag skulle göra med min examen tog jag en del tillfälliga arbeten, bland annat lärarjobb. Sedan åkte jag till Edinburgh i Skottland för att studera engelska och arbeta som lokalvårdare på ett hotell. Jag tyckte om att vara i ett annat land och i en annan kontext, men jag längtade också hem. Innan jag flyttade hade jag en ganska romantisk bild av Skottland, och visst är Edinburgh en vacker stad, men den är också ganska grå. Det sämsta med tiden i Skottland är att jag, i egenskap av en migrant som utförde hushållsarbete, inte blev särskilt väl behandlad, varken av kolleger eller av ledningen. Det var likadant för alla oss utländska arbetare. Våra skotska kollegor gick före oss in i rummen och tog all dricks och vi blev tilltalade på ett sätt som inte var respektfullt.

För att ta itu med min karriär påbörjade jag därefter en masterutbildning i Euroculture i San Sebastian. En termin bodde jag i Uppsala, en stad jag tyckte väldigt mycket om. Den var annorlunda från allt jag tidigare sett. Jag gillade arkitekturen och uppläget på masterutbildningen – till skillnad från i San Sebastian hade vi bara en föreläsning per vecka, resten av tiden studerade vi hemifrån. Jag föredrar gruppdiskussioner och att få handledning i min forskning.

Mitt examensarbete handlade om kulturell hybridisering, en teori som går ut på att varje kultur behöver sammanblanda sig med andra för att överleva. Enligt teorin går det inte att behålla sin kultur om man lever isolerat, utan man måste vara öppen för externa influenser. Jag valde att titta på hur det gick att applicera på Öresundsregionen och började då intressera mig för migrationsstudier.

När jag kom tillbaka till Spanien påbörjade jag mina doktorandstudier som jag kombinerade med lärarjobb, men tack vare ett stipendium fick jag möjligheten att studera på heltid. Det är svårt att finansiera sina forskarstudier i Spanien; jag hade tur. När utbildningen var klar flyttade jag till Kanada där jag tidigare hade tillbringat en sommar. Jag fick en anställning som postdoktor vid universitetet i Vancouver och forskade om migration och internationella äktenskap.

Flytten till Kanada var enkel, människorna där är vana vid migranter: De är själva migranter, om än flera generationer tillbaka, och de är väldigt medvetna om sin bakgrund. Landet är välkomnande, men livet som postdoktor kan vara väldigt isolerat. Jag satt mest själv och jobbade, men fick även några vänner som jag umgicks med. Jag tränade yoga, lärde mig franska och åkte skidor. Något jag älskar med Kanada är friluftslivet. Naturen är helt otrolig!

Strax före flytten till Malmö träffade jag mannen som jag är nu är gift med. Vi bodde  i både Sverige och Frankrike, där vår dotter föddes, innan vi flyttade tillbaka till Kanada.

Arbetet inom akademin i Kanada är väldigt tävlingsinriktat och jag var inte redo att jobba dag och natt när jag hade barn, vilket ofta är vad som förväntas av en. Därför lade jag min karriär på hyllan en tid, men så kom ett tips om en forskartjänst i Malmö… Jag hade inte jobbat på två år och tänkte att det nog skulle bli svårt för mig att fortsätta inom akademin om jag var hemma ännu längre. Eftersom jag och min man visste att Sverige var ett bra land för barnfamiljer tog vi steget.

I dag arbetar jag vid Malmö högskola där jag forskar om internationella äktenskap, migration och arbetsmarknad. I min forskning om internationella äktenskap tittar jag på vem som gifter sig med vem. De som har invandrat till Sverige, gifter de sig med andra personer som invandrat, med barn till invandrare, eller med etniska svenskar? Jag tycker det är viktigt att se hur mycket kontakt nya och gamla invånare har på det personliga planet; jag ser det som en del av integrationen. Det är viktigt att veta om människor från olika bakgrunder möts, om gränserna finns eller håller på att suddas ut. Sverige har skapat möjligheter för flyktingar, men kan de som kommer hit integrera sig på det sociala planet? Är gamla invånare öppna till att ha nära relationer med nya invånare?

Min forskning visar att ju mer ‘utländsk’ ens bakgrund är, desto mer sannolikt är det att man gifter sig med någon med utländsk bakgrund. Det är troligare att en person med två föräldrar födda utomlands gifter sig med någon som migrerat, än att en person bara har en utlandsfödd förälder gör det. Sannolikheten är lägst för personer med två svenskfödda föräldrar. Om man själv inte har utländsk bakgrund finns det alltså en motvillighet att involvera sig med någon som har det. Jag ser det som tecken på att det fortfarande finns en del hinder för integration.

I framtiden vill jag flytta till Spanien eftersom min familj finns där, men jag är osäker på vilka jobbmöjligheter som finns med tanke på att mitt arbetsområde, migrationsforskning, är ganska smalt. I Spanien är det dessutom svårare att kombinera familjeliv och arbete.

 

Om migration i det offentliga samtalet

När folk i Spanien tänker på migranter så tror jag att de flesta tänker på människor från Latinamerika eller Afrika som flyttat dit för att få ett bättre liv. Men en svensk som flyttat till Spanien tror jag inte skulle betraktas som migrant, utan snarare som utlänning; jag tror att det finns en väldigt begränsad förståelse av vad en migrant faktiskt är.

Jag följer inte svensk media, men jag hör aldrig folk här prata om annan migration än asylinvadringen. Jag skulle gissa att folk i Sverige snarare tänker på araber än på tyskar när de tänker på migration. Och det tror jag beror dels på att det kommer fler från Mellanöstern, dels på att det finns en föreställning om att de kulturella skillnaderna mellan Mellanöstern och Sverige är större än dem mellan Tyskland och Sverige.

Min forskning har aldrig uppmärksammats av media i exempelvis populärvetenskapliga tidsskrifter eller liknande. Vi som jobbar inom akademin är vana vid att det främst är andra akademiker som tar del av våra texter. Visst är exempelvis internationella äktenskap ett relevant ämne, men jag har aldrig tänkt att jag borde marknadsföra resultaten av min forskning för en bredare publik..

Paula heter egentligen något annat.

 

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Paulas låtval nedan

 

 

 

 

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här