Skyddsbehov-Marzieh-Svartvit

Marzieh, 28 år

1988–2011
Födelse och boende under uppväxten
Mashad, Iran
2011–2014
Skyddsbehov, vidarebosättningsprogrammet
Strömsund
2014–
Studier
Stockholm, Sverige

De positiva sidorna skyms bakom fokusen på migrationskrisen

När jag var yngre brukade jag undra när mina föräldrar skulle återvända till Afghanistan. Jag ville se mitt okända hemland som de hade flytt från när Sovjetunionen invaderade i början på 1980-talet. Min far tillhör folkgruppen hazarer som har utsatts för strukturell och institutionell diskriminering sedan 1800-talet. Under åren då Abdur Rahman Khan var kung, från 1880 till 1901, dödades mer än 60 procent av hazarerna på grund av deras etnicitet och religionstillhörighet. Nu är det talibanerna som fortsätter ”utrensningen”.

Idag förstår jag varför min familj inte vill återvända. Jag ser också vilka svårigheter det skulle vara för mig som kvinna att fortsätta livet i ett patriarkalt samhälle. När jag var elva år började den typen av insikter och frågor att uppta min tankeverksamhet. Varför ska barn och tjejer få så olika möjligheter i sitt liv? Hur blir det krig i ett land? Hur kan man födas som invandrare? Även om jag växte upp i Iran har jag alltid känt mig mer afghansk än iransk. Skyldigheterna finns där, men inte rättigheterna. Jag har till exempel aldrig haft något annat än tillfälligt uppehållstillstånd. Trots att jag var förunnad att ha föräldrar som kunde betala för min skolgång oroade jag mig ständigt för att staten inför varje nytt skolår skulle bestämma att jag inte fick fortsätta studera på grund av min nationalitet.

Orättvisorna som präglade min uppväxt födde mitt intresse för politik och mänskliga rättigheter. Jag ville tidigt lära mig mer i frågor om jämlikhet, jämställdhet och barns rättigheter. Genom att alltid titta på nyheterna skaffade jag mig mer kunskap om vad som händer runt om i världen och jag insåg att världen varken börjar eller slutar i det land du bor i.

Mitt liv gick vidare utanför Iran: 2011 flyttade jag och familjen från en stad med nio miljoner invånare till en ort i norra Sverige med 4000 invånare. Det var en märklig känsla att komma till ett land med en befolkning lika stor som antalet invånare i den stad som jag växte upp i. Den första tiden var det kaos och jag grät ofta, men livet började på nytt. Friheten hade jag även haft i Iran, men här vann jag rättigheter. Jag har alltid velat känna att min röst betyder något och därför hade jag bråttom med allt. Hoppet att kunna ta mig till Stockholm och utbilda mig vid universitet drev mig framåt. Både jag och mina systrar klarade SFI på fem månader. För att träffa människor gick vi till alla tänkbara ställen: mataffären, banken, biblioteket… Vi skämdes inte utan gick bara rakt fram till folk och introducerade oss. När det var midsommar tog vi del av festligheterna och folk hjälpte oss att förstå vad det var vi dansade runt.

Jag tror på självhjälp. Det går inte att förlita sig på att någon annan ska ta ens hand och visa vägen. Jag bjöd in mig själv i olika sammanhang och efter sju månader i Sverige började jag gå bredvid en coach på Arbetsförmedlingen. Sedan dess har jag jobbat på olika ställen: på ett lotsföretag med samhällsinformation till nyanlända, som studiehandledare och modersmålslärare på högstadiet, och som timanställd på flyktingmottagningen i Strömsunds kommun. I dag studerar jag programmet för internationell migration och etniska relationer vid Södertörns högskola. Samtidigt som jag pluggar är jag aktiv som vice ordförande för ett av studentförbunden och som volontär i Röda korsets kompisgrupp. Jag sjunger också i en kör för nyanlända.

Min dröm är att en dag kunna besöka Afghanistan – när det blivit fred, men jag ser inte att det är där min framtid finns. Jag vill bli Europaparlamentariker eller kanske statsminister i Sverige. Man behöver inte vara född här eller vara en man för att komma dit. Jag kom hit som flykting, men jag är en stark individ som tar mig framåt och dit jag vill.

 

Om migration i det offentliga samtalet

Det finns i dagsläget ett stort fokus på nyanlända, men varför är killar från Afghanistan så synliga och vi tjejer så osynliga? Ordet verkar per automatik gå till killarna, men det är många tjejer som vill intervjuas och att deras åsikter kommer fram. Om man kommer från ett samhälle som inte lyfter upp människor utan som vill ta ned en är det lätt att framförallt kvinnor backar de när de tänker på vad som kan komma efter en publicering. Det är synd eftersom det är viktigt att möta fördomar genom att höra bredden av röster – killar och tjejer från Afghanistan och andra länder. När det blir en obalans i vem som syns och hörs kan det förstärka fördomsfulla tankar hos dem som kommer från patriarkala samhällen. Trots att det talas mycket om Sverige som ett jämställt land tycks mycket bestämmas inom en patriarkal ordning.

Det är positivt att migrationsfrågor diskuteras mycket i massmedier. Vi lever i vad som kallas ”the age of migration” och det är bra att upplysa om migration, men själv föredrar jag att ta del av kunskap genom böcker, dokumentärfilmer och filmer. I mina ögon förmedlar den typen av uttrycksmedel mer fakta om migration och är mindre politiskt präglade. Tv, radio och tidningar fokuserar ofta på den negativa sidan av migration för att vinna uppmärksamhet och skapa debatt. De vill få fler tittare och läsare, men på köpet sprids en dålig bild av migration hos svenska befolkningen. De positiva sidorna skyms bakom fokuset på ”migrationskrisen” och frågor om landets säkerhet och ekonomiska förluster. Det kan orsaka hat och föda oönskade kommentarer på sociala medier, vilket får effekter som förstärker uppdelningen av ett ”vi” och ett ”dom”. Men hur länge ska man till exempel räknas som afghan och inte svensk? Trots att man har ett svenskt pass blir man ofta betraktad som en kvasimedborgare – oavsett hur länge man har bott här. Den här typen av strukturer drabbar alla i samhället på ett negativt sätt.

Jag är en bra person som ger till samhället. Ungefär 60 procent av nyanlända är utbildade, och vi är alla resurser som leder till ekonomisk tillväxt i Sverige. Jag förväntar mig att politiken och medier gör mer för att tydliggöra den positiva effekten som migration och nyanlända medför.

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Marziehs låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här