Anknytning-Maryann2-Svartvit

Maryann, 31 år

1985–2011
Födelse, uppväxt, studier och arbete
Kuala Lumpur, Malaysia
2011–
Anknytning
Stockholm, Sverige

När jag skadade mitt ben fick jag hitta en ny dröm

 

Jag är född i Malaysia, det är ett ganska nytt land som fick självständighet 1957. Alla kommer från lite olika länder; min farfar kommer från Indien och morfar från Kina. Pappa hade en indisk dialekt som modersmål och mamma talade kantonesiska, så språket som vi använde hemma var engelska.

 

När jag var tonåring ville jag bli professionell tennisspelare, vi har i familjen haft flera nationella mästare inom tennis och badminton (min pappa var en av dem). Jag var med som junior i landslaget och tränade efter skolan varje kväll och såg både Wimbledon och Australiska öppna mästerskapen framför mig, men när jag var 14 år och skulle springa ut ur en gammal skraltig buss skadade jag mitt högra ben. Det blev ambulans och tennisdrömmen var krossad. Jag fick hitta en ny dröm.

 

I Asien vill många att deras barn ska bli läkare eller advokat, och kanske är det ett indiskt drag. Min farfar var från Kerala där även de som kör buss oftast har kandidatexamen. När jag kom till universitetet valde jag att läsa ekonomi, finans och redovisning. Under min sommarledighet praktiserade jag på ett fastighetsmäklarföretag som specialiserade sig på lyxbostäder.

 

Jag hade från början tänkt bli managementkonsult men ju mer jag fick veta om det livet, desto säkrare var jag på att det inte var något för mig. Jag stod vid ett vägskäl och gjorde till slut mitt val. Jag sökte mig tillbaka till mäkleriet. Företaget ordnade fina lägenheter eller villor till stora företag, vi hade väldigt bra kontakter med rika hyresvärdar och jag kunde matcha dem med hyresgäster. Jag var 23 år gammal när jag började och efter ett år utbildade jag mig till fastighetsmäklare.

 

Ja jag har ju en pojkvän, Jeffrey, sedan jag var 17 år och i dag är vi gifta och bor i Stockholm. Vi träffades på universitetet där min mamma var chef. Han var student och jag stod i receptionen och sålde biljetter till en festkväll. Jag behövde gå på toaletten och bad honom hjälpa mig en stund, och när jag kom tillbaka började vi prata. Vi blev vänner till att börja med, jag gillade att han var ovanligt opretentiös och enkel. Han kom inte från Kuala Lumpur utan från en mindre stad. Vi gifte oss i februari 2011.

 

Vi hade tänkt hålla nere bröllopet lite grann, men det blev ändå en tillställning med 300 gäster. Och när vi hade gift oss berättade Jeffrey att han hade fått erbjudande om att flytta till Sverige och arbeta för Ericsson. Sverige, tänkte jag… Ikea och Volvo, det var vad jag visste om Sverige.

 

Vi flög till Stockholm i april för en ”viewing trip”, då hade vi inte tackat ja än. Jeffreys blivande chef och fru var jättetrevliga och vi stannade över både lunch och middag. Det var kallt i Sverige, jag hade bara mina sommarklänningar men intrycket som vi fick var ändå bra. Det var rent och luften var fräsch, det är viktigt för mig. Jeffrey och jag hade aldrig bott tillsammans, men nu sa vi ja till erbjudandet och i juli gick flyttlasset. Jag fick tillstånd att komma till Sverige på familjeanknytning; det gick snabbt och pappershanteringen var superenkel.

 

Företaget hade hittat en lägenhet till oss på Kungsholmen. Fin men pytteliten, tyckte jag som hade vant mig vid enorma lyxvillor i Kuala Lumpur. Och jättekonstigt detta att dela badrum, det ska finnas ett badrum alldeles invid sovrummet, anser jag. Men två badrum rymdes inte i lägenheten som var på 43 kvadratmeter…

 

Jeffrey jobbade hela dagarna, och jag var ensam för det mesta då vi inte kände någon i Stockholm. En dag började jag gråta, och kunde inte sluta. Han undrade vad det var, ville jag flytta tillbaka till Malaysia? Men jag ville inte besluta något när jag kände så – det var att allt hade hänt så snabbt. Det var flera utmaningar som jag inte hade räknat med; man hade sagt att man klarar sig här utan svenska men det stämmer inte, i alla fall inte 2011 när vi kom hit. Fast vi är överlevare och Ericsson gav mig en liten summa att använda till språkkurs, jag började då med intensiv svenska och jag tyckte om språket.

 

Jag hade inte tänkt arbeta i Sverige. Planen var att ansöka till Handelshögskolan och fortsätta studierna. Jag hade tänkt doktorera inom finans. Fastighetsmarknaden här är väldigt intressant. Jag gick en ny intensiv språkkurs, svenska för ekonomer och jurister, SFEJ. Då fick jag lära mig språket som är riktat till min utbildning: omsättning, vinst och liknande. Min lärare tyckte att jag skulle anmäla mig hos Arbetsförmedlingen. Själv hade jag inte tänkt söka jobb, men till sist gjorde jag det. Jag fick en praktikplats på Stockholms Handelskammare och stortrivdes verkligen. I dag är jag kundansvarig för Norden på ett brittiskt företag som forskar om utformningen av arbetsplatser och effekten på de anställdas produktivitet.

 

Nästan inget har blivit som jag hade förväntat mig. Jag har inte doktorerat, och det verkar inte som om jag kommer att göra det. Men Stockholm är hem för mig, och vi är en del av en gemenskap i kyrkan här. Home is where the heart is.

 

Om migration i det offentliga samtalet

 Det låter ofta som att det handlar om att Sverige ska hjälpa migranter att komma in i samhället eller bygga ett nytt liv. Det är väldigt sällan man pratar om vad migranter kan bidra med i ekonomin och i samhället med sina kunskaper och erfarenhet. Migranter, både asylsökande och vi som kommer hit på anknytning, borde behandlas som individer. Jag tycker om tv-serien ”Welcome to Sweden” som visar de olika utmaningarna samt glädjen som upplevs av migranter som kom till Sverige på grund av anknytning.

 

Först när man kommer hit är man besökare, sen borde vi behandla migranterna som gäster. När jag säger gäster tänker jag på traditionell asiatisk gästfrihet som gör så att man känner sig varmt välkommen och hemma. Och sen – om de har bestämt sig för att bo kvar här – bör vi se dem som familj och inte bara som gäster.

 

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Maryanns låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här