Anknytning-Louisana-Svartvit

Louisiana, 31 år

1984
Födelse
Sydney, Australien
1984–1997
Uppväxt och studier
Penrith, Australien
1997–2013
Uppväxt och studier
Blue Mountains, Australien
2013–
Anknytning
Västerhaninge, Sverige

Migranter med funktionshinder har ingen röst i Sverige

 

Jag kom till ett barnhem i Blue Mountains när jag var tolv år. När jag var 17 flyttade jag därifrån och började så småningom studera musik i Sydney. Jag kan spela flera instrument, särskilt harpa och fiol. Jag sjöng i körer, skrev låtar till mitt band Griffchen och jobbade som volontär på en radiokanal med ett program som spelade världsmusik. Men till slut tröttnade jag på att inte få något riktigt jobb, så jag började plugga för att kunna jobba med ungdomar istället.

 

Jag träffade min man Johan på en internationell dejtingsajt. Han skickade ett enkelt meddelande till mig. ”Det här är jag”, skrev han. ”Jag är en 47-årig frånskild man som bor på en ö utanför Norrtälje med min katt”. Han kändes väldigt ärlig.

 

Det tog lite tid innan jag berättade om mina problem med ögonen. När jag berättade gjorde hans reaktion mig ännu mer intresserad. Han var väldigt tålmodig och förstående – och framförallt verkade han gilla mig!

 

Tiden gick och vi pratade mycket, ibland åtta timmar om dagen. Jag hade redan en resa till Norge inplanerad en tid senare och föreslog att jag skulle besöka Sverige också. När vi väl träffades var det som om vi hade känt varandra för evigt.

 

Vi valde att bo i Sverige eftersom det skulle vara bäst för den familj som vi ville ha.

Men det blev en lång process att flytta hit. Det blev komplicerat när jag inte kunde berätta för Migrationsverket var min mamma är, och jag vet inte heller om jag har syskon. Det slutade med att jag fick ringa socialtjänsten i Australien för att be dem hjälpa mig att bevisa att jag blev omhändertagen som liten.

 

Jag var glad att få lämna mitt gamla liv bakom mig och starta ett nytt liv i Sverige. Före flytten förberedde jag mig genom att ta svenskalektioner, och jag sökte kontakt med svenskar både i Australien och på internet. Via Facebook och andra webbsidor fick jag kontakt med synskadade svenskar som kunde berätta för mig hur det är att leva som synskadad i Sverige.

 

Att komma hit blev en stor omställning. Jag flyttade från en miljö som jag kände till som min egen ficka. När jag kom hit var jag tvungen att lära om allt på nytt.

Sen finns det annat som är bra. Syncentralen har varit helt ovärderlig för mig. Vi har även fått en ledsagare 40 timmar i månaden som kan hjälpa mig att ta med min dotter ut till parken eller på promenader.

 

Just nu läser jag SFI och söker jobb. Om jag kunde skulle jag vilja jobba med musik på heltid. Jag älskar svensk musik, och jag lärde mig svenska genom att lyssna på Kent. Jag gillar även First Aid Kit och Weeping Willows. Och jag älskar Melodifestivalen och Eurovision! Jag har till och med skickat in ett bidrag till Melodifestivalen som hette ”Candles”, men det kom inte med.

Jag skulle väldigt gärna vilja ha ett jobb, åtminstone på halvtid. Det är vad min familj behöver. I Australien studerade jag till socionom och ville jobba med ungdomar, men den utbildningen kan jag inte använda mig av här i Sverige.

 

Även om jag inte hittar jag ett jobb har jag mycket här. Jag hade aldrig kunnat vara förälder i Australien. Här har jag träffat en man som har ett öppet sinne. Jag har en dotter. Med hjälp av samhället kan jag ta hand om min familj. Jag längtar tills jag blir svensk medborgare. Australien har aldrig fått mig att känna mig så här hemma.

 

Om migration i det offentliga samtalet

Vi som är migranter med funktionshinder syns inte så mycket i Sverige. De som syns mest är de som har sökt asyl.

 

På ett sätt kan vi med funktionshinder ha det svårt här, och den kampen märks inte så mycket. Det finns inte så mycket hjälp att få för migranter med handikapp. Jag fick inte veta att det finns en särskild SFI-skola eller stöd från Försäkringskassan. Det finns inte heller information om färdtjänst på engelska, utan den måste bokas på svenska. Det är inga problem för mig eftersom jag kunde svenska, men tänk om jag inte hade kunnat det?

 

Jag skulle vilja ha mer fokus på personer med funktionshinder över huvud taget. Vi har inte riktigt en röst i samhället.

 

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Louisianas låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här