EU-Lara-Svartvit

Lara, 44 år

1972–1991
Födelse och uppväxt
Desenzano del Garda, Italien
1991–1994
Studier
Milan och Trento, Italien
1995–1997
Studier
Maastricht, Nederländerna
1997–1998
Studier
Stuttgart, Tyskland
1998
Studier
Strasbourg, Frankrike
1999
Studier
Rotterdam, Nederländerna
2000–2009
Arbete
Trento och Rom, Italien
2010–2013
Studier och arbete
Amsterdam, Nederländerna
2013–
Fria rörligheten inom EU/EES, arbete
Stockholm, Sverige

När jag ringde mina föräldrar och berättade att jag hade gift mig höll de på att dö. Så gör man bara inte

 

Jag är uppvuxen i en mindre stad i norra Italien, och jag hade en synnerligen sträng uppfostran. Jag fick inte ha jeans exempelvis, allt var väldigt gammaldags och strikt. Min släkt är judisk och vi var starkt präglade av Andra världskriget och dess efterdyningar. Så min barndom var inte lycklig, jag behandlades på ett helt annorlunda sätt än min yngre bror. Han skulle studera och göra karriär, medan mina föräldrar önskade att jag skulle stanna i staden och tjäna dem.

 

Jag skickades till en privatskola; vi var bara tolv i klassen och alla var flickor. Min bror fick mycket mer frihet och jag kände mig ensam där hemma. Jag längtade bort, och jag visste att jag ville lämna Italien och studera utomlands – något som var otänkbart för mor och far.  En dag såg jag det som en blixt framför mig: jag ska läsa juridik. Så småningom blev jag klar över att det var folkrätt som jag skulle sikta på.

 

Jag ville resa och möta olika sorters människor och få uppleva platser där man hade mer frihet. Av naturliga skäl fick jag stort intresse för mänskliga rättigheter, och jag ville lära mig mer om hur samhället fungerar och vilka regler som gäller i ”systemet”. Så att jag skulle kunna påverka det, bli en aktör i stället för ett offer.

 

Även om mina föräldrar var gammaldags så fanns det ett starkt samhällsintresse i hemmet. I bokhyllan trängdes många böcker om politik, minns jag. Men när jag lämnade Italien, 19 år gammal, var det en chock för mina föräldrar. Jag lämnade byn mot deras vilja. Först läste jag juridik i Milan och sedan fick jag ett stipendium och reste till Nederländerna. De skulle sagt nej om jag hade frågat. När jag studerade vid universitetet i Maastricht föll många bitar på plats. Där fanns inspirerande lärare som jag sedan höll kontakten med under lång tid. Jag specialiserade mig på EU- och migrationsrätt och lärde mig holländska.

 

Under åren i Nederländerna frigjorde jag mig mer och mer; jag hade inte förstått riktigt hur djupt jag varit snärjd i ett gammalt mönster. Mina lärare på universitetet hjälpte mig att förstå strukturerna, och de undervisade också i kvinnorätt (feminist law). Utbildningen är mycket mer avancerad än den i Italien. Jag är så tacksam för den här tiden.

 

Under en tid hade jag ett uppdrag i Bryssel för EU-kommissionen som medarbetare i en grupp experter på migrationsjuridik. Där mötte jag min blivande man, han är statsvetare med inriktning på offentlig politik och mänskliga rättigheter. Han hade arbetat för Röda korset i flera länder och vi hade mycket gemensamt. Så vi två höll kontakten efter tiden i Belgien och jag besökte honom i Sverige. Tidigare hade Sverige inte funnits på min karta, men nu fick jag upp ögonen för detta kalla men välorganiserade land.

 

Vi har helt olika bakgrund men hade båda modet att inleda en relation med en människa som är väldigt annorlunda. Efter drygt två år bestämde vi oss för att flytta ihop i hans lägenhet i Stockholm. Jag noterade tidigt att det här är en internationaliserad stad – mångfald är viktigt för mig. Men det är också lugnt och fridfullt, en behaglig atmosfär. Folk skriker inte; jag uppskattar stillheten.

 

Även om jag arbetar med migrationsfrågor så var det till en början svårt att passa in. Det svåraste var att jag saknade några speciella människor som jag tidigare träffade regelbundet. Det blir ett slags depression som jag tror drabbar många som flyttar till ett nytt land. Min man är en introvert personlighet, så vid sidan av hans krets har jag fått skaffa vänner i Sverige på egen hand.

 

Livet i dag är bra, jag är så glad att kunna känna mig så fri. Det är något som jag älskar med min relation; han kontrollerar mig inte, vi litar på varandra och jag känner mig fri varenda dag. En underbar känsla.

 

Jag kunde börja jobba som jurist ganska snabbt, och jag är besjälad av det. En del av det jag gör är att hjälpa Rädda barnen med underlag och policydokument, vid sidan av det håller jag på med inlagor till Europadomstolen. Jag arbetar huvudsakligen på engelska och italienska.

 

Jag har lärt mig svenska på SFI och klarade alla nivåerna. Det var en fin upplevelse och de anpassade undervisningen till mig så att jag kunde arbeta heltid samtidigt. Min livskvalitet höjdes betydligt efter SFI, och jag tänker läsa mer avancerad svenska när jag har möjlighet.

 

På helgerna vill jag gärna röra på mig och vara i naturen. Min man och jag går gärna Kungsholmen runt längs stränderna eller på Södermalm. Ibland åker vi till Tensta och Rinkeby och äter ute där. Vi är också frivilligarbetare i Filadelfiakyrkans sociala verksamhet. Det handlar om att hjälpa till på härbärget för hemlösa, att städa, laga mat och umgås med gästerna. En del talar jag italienska med, det blir också ett sätt för mig att ”komma ner på jorden”.

 

Det är skönt att ha ”stadgat sig”, vara gift och ha ett hem. När min man och jag gifte oss ringde vi bara kommunen och bokade tid kommande torsdag. Och då var vi gifta. Efteråt ringde jag mina föräldrar i Italien och berättade. De höll på att dö – så gör man bara inte…

 

Jag skulle vilja ha något mer ledig tid framöver. Jag vill bli bättre på hebreiska, det har jag försummat länge, och jag vill också bli mer engagerad i Judiska församlingen.  Kanske också inom politik, men då vill jag kunna uttrycka mig ledigare på svenska.

 

 

Om migration i det offentliga samtalet

 

Sedan jag kom till Sverige har det gått från en mer human och välkomnande inställning till strängare krav. Debatten har svängt till att handla om stängda dörrar och fokus på problem och nackdelar med nya invånare. Nu verkar media och politiker ha glömt de långsiktiga vinsterna med invandring, uppsving i utrikeshandeln, bättre kvalificerad arbetskraft i viktiga sektorer, föryngring av befolkningen som är gynnsam för välfärden, inte minst för sjukvård och äldrevård.

 

Själv har jag blivit bra bemött i mitt nya land. Särskilt av äldre människor, de är rara och byter gärna några ord.

 

Ta del av allas låtval på MT spellista

Ta del av Laras låtval nedan:

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här