Skyddsbehov-Khaled-Svartvit

Khaled, 29 år

1987–1994
Född och uppvuxen
Sanaa, Yemen
1994–2013
Studier och arbete
Gaza
2013
På flykt
Danmark
2013–
Arbete, fristadsförfattare
Göteborg, Sverige

”Musiken gav mig en fristad och ett fönster mot omvärlden”

Bomber är bland de första ljud jag minns. Ockupationen och fängelsetiden
är parkerade i mitt minne, men även upptäckten av musikens betydelse. Det
började i tidiga tonåren. Jag var en ung pojke som inte hade så mycket att
göra och som ingen visste någonting om. De tecknade serierna jag såg på tv
gav mig meningar och ord att spela med. De egna sångtexterna växte fram
av sig själv och med tiden kom de politiska omständigheterna att avgöra
innehållet. Jag och min vän Sammy hade sett hur människor tappar
kontrollen i en krigszon. Vi bestämde oss för att försöka göra musiken till
ett verktyg för att uthärda det outhärdliga. Efter att de första journalisterna
hade fått upp ögonen för vårt arbete och ryktet började spridas drogs vi allt
djupare in på musikens bana.

När jag senare arbetade som PLO-soldat i armén såg jag ännu tydligare hur
politiken korrumperade människor. Som belöning för den som följde
ledarens order om att till exempel infinna sig vid frontlinjen, följde en
befordran i den militära hierarkin och snart var nya axelklaffar på
plats.

Det var inte lätt att förstå vad som skedde runt om mig. Med belägringen av
Gaza 2008 följde en kulturell chock. Musiken hjälpte mig att genomleva
tiden i krigszonen och öppna mitt sinne. Den gav mig en fristad och ett
fönster mot omvärlden.

Jag hörde att Sverige var ett paradis, men för mig fanns det och finns
fortfarande inte något paradis. I mitt hjärta och hjärna ville jag dock komma
till Norden. Det jag kommit att bli bekant med därifrån gav mig
uppfattningen att människor från de här länderna är snälla och
professionella. Så är det också. Rasism finns men nivån är så låg här. För de
palestinier som upplevt situationen i Egypten och för de syrier som
genomlevt kriget och för alla dem som skulle ha dött av kulor i huvudet om de
inte flytt så är rasismen i Sverige som damm på bordet. Att hävda
någonting annat är hyckleri. Att göra en stor affär för att man inte vill få ett
boende i Norrland närmar sig, i mina ögon, gnäll. Att klaga på den mat som
ges när man inte ens hade mat under de förhållanden man lämnade, är lite
väl magstarkt… Det finns ett uttryck som heter “vad som erbjuds mig,
ankommer på mig att respektera”. Även om det är bröd som serveras ska man
vara tacksam.

Om migration i det offentliga samtalet

Vad vi ser handlar delvis om en bostadskris – nya människor från hela
världen tas emot, men problemet är så mycket större än att det är många
som kommer nu. Var är visionen? Vad är planen om tio år? Hur ska de här
personerna integreras? Man måste vara uppriktig mot befolkningen. Ibland
tänker jag att hur situationen hanteras påminner om en snäll men dum
pojkes agerande, och det underblåser, snarare än motverkar, rasism. Inte
ens Noa kunde ta ombord alla människor på arken! Resurserna som finns
måste finnas med i beräkningen och framtidsplanen. För många människor som
kommer till Sverige handlade verkligheten om att man antingen dör eller
överlever. I Sverige handlar det i verkligheten om att man överlever om man
har ett boende och ett jobb. Man kan inte bara ”tas emot”. De som kommer
måste engageras och bli delaktiga i lokalsamhället. Det finns väldigt
många goda exempel och positiva berättelser, men de får ingen
uppmärksamhet. Vi har artister, konstnärer och forskare som briljerar och
som skulle kunna främja förändring – om de bara fick en plats att synas.
Vad ser vi istället? Vad ger rubriker? Att en buss stannar mitt på vägen för
att några barn inte vill komma till ett visst asylboende, bilder på mat som
asylsökande inte vill äta. En del medier och andra aktörer i den pågående
migrationsdebatten blandar honung med gift, och de hamrar in saker på ett
sätt som gör att människor tror att media är de enda som sitter på svaren.

Det vore bra om det var fler med egen erfarenhet av att söka asyl som deltog
i det offentliga samtalet. Alla har olika erfarenheter och därför behövs
möten mellan olika människor. Jag tänker att kanske är det just i sådana
samtal som en del av lösningen finns.

Du föds under skorna på militären och plötsligt får du frihet. Självklart finns
risk att tappa kontrollen om du inte är en god person eller om dina rötter inte
är förankrade i utbildning, etik och respekt för varandra. När jag själv ser
stora grupper av män som uppträder på ett visst sätt på gatorna känner jag mig blyg och osäker, men man behöver stå upp och säga stopp!

Vi behöver förstå och lyfta betydelsen av alla barn som kommer till Sverige
och som är nyfikna och vill lära sig allt. Det är barn och inte den äldre
generationen som bygger vidare ett land.

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Khaleds låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här