Aterinvandring-Karolin-Svartvit

Karolin, 39 år

1978-1999
Födelse och uppväxt
Uddevalla, Sverige
1999-2000
Arbete
Berlin, Tyskland
2000-2003
Arbete och studier
Göteborg, Sverige
2003-2010
Studier och arbete
Rom, Italien
2010-2015
Arbete
Florens, Italien
2015
Återvändande
Göteborg, Sverige
2015 –
Arbete
Malmö, Sverige

”Jag blev förvånad när jag såg alla pappor promenera med barnvagnar ute på stan.”

 

Efter gymnasiet valde jag att flytta utomlands. Jag kände ett behov av att samla mina tankar och hitta min egen väg i livet. Mitt resonemang var att det skulle vara bra för mig att göra det på en plats där ingen kände mig. Jag ville bredda mina upplevelser och erfarenheter. Genom att möta andra synsätt ville jag också utforska vad som kunde göras annorlunda. Det kan vara svårt att få nya tankar för den som är hemmablind.

 

Först flyttade jag till Berlin där jag hamnade av en ren slump. Jag följde med en vän som skulle studera i Berlin. Medan hon pluggade letade jag jobb. Jag hade tur och fick en anställning relativt fort och valde att stannade kvar i nästan två år.

 

Att arbeta i Berlin var en lärorik upplevelse: jag fick anpassa mig i ett land där jag inte kunde språket och lära mig att lösa utmanade situationer. En händelse jag minns särskilt väl var den gången jag snubblade och stukade foten i tunnelbanan. Det blev tydligt hur svårt det är att göra sig förstådd för den som inte kan språket. Dagen slutade bra ändå eftersom jag lyckades hitta en engelsktalande person på perrongen som hjälpte mig till sjukhuset och agerade som tolk.

 

Under min tid i Berlin kom jag på att jag ville utbilda mig utomlands. Mitt intresse för design fick mig att blicka mot Italien. Eftersom jag sökte en kontrast till den minimalistiska svenska designfilosofin och uppleva Italiens djärva och färgstarka kreativitet bestämde jag mig för att det skulle bli där jag studerade. Så jag åkte hem för att förbereda min flytt till Italien: jag blev antagen till en designskola i Rom, och tog kurser i italienska. Efter Berlin förstod jag hur viktigt det är att kunna språket för att få ut det mesta av utbildningen.

 

Jag såg fram emot att flytta till Rom 2003 men jag var också nervös över att studera hela utbildningen utomlands. Språkmässigt tyckte jag mig vara förberedd, men det var svårare än väntat. Jag förstod absolut ingenting av den första föreläsningen. Först efter ett tag kom jag igång med språket och kunde fokusera på studierna istället för att haka upp mig på språket.

 

Efter utbildningen ville jag stanna kvar i Italien. Högskolan hade gett mig erfarenhet av den italienska designbranschen, så det kändes tryggare att arbeta med design på plats – trots osäkerheterna på arbetsmarknaden. Ett par månader efter examen fick jag mitt första jobb på en designstudio. Arbetstiderna och lönen var inte de bästa men jag var ändå överlycklig.

 

Det är lätt att komma i kontakt med människor i Italien. Det är ett samhälle där det snabbt går att få ytliga bekantskaper. I Italien är du beroende av kontakter. Om du skulle bli arbetslös finns det, vad jag vet, ingen a-kassa eller liknande ekonomiska stöd. I sådana lägen får ditt eget sociala nätverk stor betydelse; du får försöka hitta någon du känner som kan hjälpa dig att hitta en anställning. Det var ett stressande arbetsklimat men till slut blev osäkerhet i arbetslivet naturlig för mig.

 

Jag återvände till Sverige när den ekonomiska krisen nådde Europa. Italien drabbades hårdare än Sverige och jag märkte hur allt fler företag gick i konkurs. Stämningen i landet var negativ och många människor var bekymrade inför framtiden. Själv hade jag fast jobb och klarade mig, men känslorna av olust och osäkerhet intog även mig. Jag hade valet att vänta ut stormen eller att ta saken i egna händer och förbättra min situation. Jag beslutade mig för att flytta tillbaka Sverige.

 

I början var jag nervös – jag visste inte om Sverige skulle vara som jag mindes det eller om jag skulle trivas där. Jag hade varit borta ganska länge och det händer ju att saker och ting förändras. Men jag upptäckte att Sverige är ett väldigt stabilt land med många socioekonomiska tryggheter. Jag reflekterade inte direkt över det när jag var yngre, men nu inser jag hur värdefullt det är med våra välfärdssystem.

 

Att flytta mellan länder är inte okomplicerat. Jag hade vant mig vid Italiens system och det tog tid att anpassa mig till ett nytt samhälle igen. Till exempel upptäckte jag att de lokala postkontoren hade försvunnit och att det inte var möjligt att betala räkningarna på bankens kontor. När jag flyttade in i min första lägenhet i Sverige stängdes elen plötsligt av. Innan jag förstod att ägarna hade sagt upp elen och att jag var tvungen att teckna ett nytt elavtal hann jag ringa elbolaget och klaga. Att elabonnemang är personliga i Sverige hade jag ingen aning om, i Italien ingick de i mina hyreskontrakt.

 

Jag fick också upp ögonen för att jämställdhet mellan könen är annorlunda i Sverige än i Italien. Jag blev förvånad när jag såg alla pappor promenera med barnvagnar ute på stan. I det italienska arbetslivet har jag aldrig hört talas om en föräldraledig man.

 

Jag är en person som älskar värme och har därför haft svårt att vänja mig vid det svenska klimatet. Vissa dagar vet jag inte hur jag ska klä mig för att överleva det skiftande vädret. Det första året i Sverige försökte jag klara mig på min italienska garderob, men efter den vintern var jag tvungen att byta ut allt mot ull och andra varma och regntäta material.

 

I början kände jag mig inte hemma i Sverige, så jag flög regelbundet till Rom för att få återuppleva hemmakänslan. Jag reser fortfarande dit med jämna mellanrum, men i dag handlar det mer om nostalgiskäl och för att få träffa mina vänner där. Nu efter två år i Sverige trivs jag bra även här.

 

 

Om migration i det offentliga samtalet

 

Rent spontant känner jag att det inte finns någon debatt om återvändande svenskar. Själv saknade jag enkel information som hade kunna vägleda mig vid återflytten till Sverige. En punktlista för hemvändare och upplysningar om Postens omstruktureringar och andra förändringar som har genomförts senaste åren skulle till exempel komma till nytta. En hemvändande svensk har självklart mycket enklare att komma in i samhället än andra migranter. Vi har ofta har släktingar och vänner som vi kan fråga om råd, men vi kan också behöva en dos vardaglig praktisk information. Det kanske dock inte behövs en omfattande debatt om hur detta ska hanteras.

 

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Linns låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här