Johanna_slutgiltig

Johanna, 44 år

1973-1990
Födelse och uppväxt
Stockholm, Sverige
1990-1991
Arbete
Fresno, USA
1991
Studier
Stockholm, Sverige
1991-1992
Studier
Santa Monica, USA
1992-2010
Studier och arbete
New York, USA
2010-2015
Arbete
San Antonio, USA
2015
Arbete
Amman. Jordanien
2015 –
Arbete
Stockholm, Sverige

”Mina rötter är i Sverige, men kulturellt och professionellt är jag en New Yorkare”

 

Vad gör ungdomar när de är 17 år? De vill ut och se världen! När jag själv var i den åldern flyttade jag till Kalifornien för att Sverige kändes trångt. Det kanske också var en mindre dynamisk plats att leva på då, Sverige hade till exempel ännu inte gått med i EU, men framförallt handlade det nog om att jag var ung och äventyrlig. De flesta på den tiden åkte iväg och kom tillbaka efter en kortare period utomlands, men för mig tog det 25 år att återvända.

 

Jag brukar skämta om att min mamma startade en 25 år lång kampanj för att få hem mig. Hon skickade jobbannonser från Sverige för att locka tillbaka mig. När jag väl reste tillbaka till Sverige i början på 1990-talet var det bara för att ordna allt som behövdes inför min permanenta flytt till Kalifornien: jag ansökte om visum och anmälde mig till kurser och program vid olika universitet.

 

När jag var i USA första gångensom 17-åring arbetade jag i bomullsplantagens Kalifornien – området mellan San Francisco och Los Angeles. På dagarna jobbade jag och på kvällarna gick jag ut med mina vänner – varenda kväll! Jag förstår inte hur jag orkade det. Andra gången jag flyttade till Kalifornien var det till Santa Monica i Los Angeles. Där studerade jag musik och livet var väldigt annorlunda. Efter lektionerna drog alla studenter till stranden och pluggade. Santa Monica State Beach andades rock ’n roll och där levde vi liksom för dagen. Det var i Santa Monica som jag köpte min första bil, en begagnad ChryslerLeBaron Turbo. Pear Jam hade precis släppt skivan Ten och jag lyssnade på den medan jag körde i Brentwood Hills och kände mig fri. Det var härliga tider.

 

Jag älskar Kalifornien och hade inga planer på att flytta därifrån, men när jag erbjöds en plats på American Musical and Dramatical Academy i New York City kunde jag inte tacka nej. Jag hade en pojkvän i Kalifornien och trodde att jag skulle flytta tillbaka, men en dag klev jag av tunnelbanan och insåg att New York var mitt hem. Den staden har verkligen en förmåga att sluka en på det sättet.

 

Jag var mycket målmedveten och visste precis vad jag ville: att en dag kunna jobba med musik – min stora passion. Efter min musikexamen försörjde jag mig under några år på musiken och arbetade med coaching för privatpersoner vid sidan av. Med tiden blev det också min primära sysselsättning.

 

Det var jättesvårt att lämna New York år 2010 när min make började arbeta för en startup i San Antonio i Texas. När jag tänker tillbaka inser jag att de kulturella skillnaderna är större mellan Texas och New York än vad det är mellan New York och Sverige. San Antonio är en väldigt anrik och traditionell stad som är politiskt blå. När vi bodde där pågick flera inre politiska konflikter och det fördes till exempel en debatt om rättigheten att bära vapen på offentliga platser.

 

I början kämpade jag emot de kulturella skillnaderna. Jag var van med öppenheten i storstaden, men i Texas är invånarna mer stoiska och spiller inte sina problem till vem som helst. Så jag försökte se det som en lång semester istället och fokusera på de positiva aspekterna. Vi fick ändå många vänner i Texas och födde våra tvillingar där.

 

När vi var klara i Texas gjorde vi en lista på potentiella boplatser som vi sorterade efter för- och nackdelar. Silicon Valley, Jordanien och London var några av förslagen som fanns på listan. Stockholm var ett attraktivt alternativ eftersom vi hade barn och visste att förutsättningarna för familjeliv i Sverige är bra. Stressnivån är lägre och samhället ger utrymme för barnens behov. Det var viktigt för oss att få mer tid med familjen genom möjligheten att få längre semestrar. Familjelivet motiverade oss att flytta, inte våra arbeten.

 

Jag hade lämnat Sverige för väldigt länge sedan och var orolig för att landet skulle kännas litet igen. Men när jag pratade med min pappa om det sade han att jag lämnade Sverige för att det kändes trångt, men att jag kommer tillbaka till Europa – inte bara Sverige. Och det stämmer – i dag är det mycket lättare att röra sig utanför gränserna. Sverige är inte lika litet längre.

 

Det kom som en chock när vi fick höra att vi skulle få vänta i tre månader för att få dagisplats åt våra barn. Vi lyckades lösa det genom att anlita en dagmamma, men det var mycket att förstå med hur barnomsorgen, Försäkringskassan och bankerna fungerar. De små blå kuverten de skickar med koder för olika funktioner var ytterst förvirrande för mig. Jag skrattar åt det i dag, men då kändes det som scenen i Harry Potter när alla breven från Hogwarts svärmar in i familjen Dursleys hus. Nu känns det som att jag fått en vardagsstruktur och mycket större förståelse för hur samhället i Sverige fungerar.

 

Efter alla mina år i USA och framför allt efter tiden i New York, inser jag hur kulturen där har påverkat mig. Mina rötter är i Sverige, men kulturellt och professionellt är jag New Yorkare och omställningen i arbetstempo har inte varit helt lätt att anpassa mig efter. Som konsult märker jag stora skillnader i arbetsprocessen. I USA tar det ungefär tre till sex veckor från att man träffar en kund till att man skriver kontrakt. I Sverige kan samma process ta tre till sex månader.

 

Om migration i det offentliga samtalet

 

Migration är något som har funnits i alla tider och vi kan inte förvänta oss att människor ska hålla sig i sina länder. Folk flyttar på sig helt enkelt. Migration måste ses ur ett större perspektiv. Jag resonerar så eftersom jag själv har flyttat runt.Såväl jag själv, min man och våra barn har tre pass var; ett svenskt, ett amerikanskt och ett jordanskt. Många av mina vänner i USA är en mix av nationaliteter och jag har tagit med mig det bästa från alla kulturer. Jag skulle vilja se större fokus här i Sverige på hur just möten mellan olika kulturer kan berika.

 

Föreställ dig hur det hade varit om man kunde vända på förhållningssättet och inte betrakta migration som ett problem utan som en möjlighet. Stockholm skulle kunna krönas till en ny världsmedborgarstad – ett svenskt New York. Tänk vilken spännande utveckling det kunde vara om Sverige tog tillvara på mångfalden från den synvinkeln. Ser man bara problem hämmas utvecklingen framåt.

 

Migration är väldigt komplext och det är inte rimligt att förvänta sig att svenskar som har fullspäckade scheman släpper allt och engagerar sig i migrationsfrågor. Men det är viktigt att ta sig tid för att vara välvillig mot nya invånare och ha förståelse för vad som krävs av någon som är ny i Sverige. Jag tror att allt kan lösas med bra kommunikation. En kampanj som syns ute i samhället och som får människor att känna sig välkomna och inkluderade skulle kunna engagera samhället.

 

 

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Johannas låtval nedan

.

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här