Skyddsbehov-Jihad-Svartvit

Jihad, 24 år

1991–2013
Född och uppvuxen
Yarmouk, läger för palestinska flyktingar i Damaskus, Syrien
2013
På flykt
Egypten, Europa, över Medelhavet
2013
Skyddsbehov
Malmö, Västervik, Sverige
2014–
Studier och arbete
Göteborg, Sverige

”Filmen är det största verktyget vi har för att dokumentera vår
samtid. Film är historia”

Jag vet vad det innebär att ha flykten som sitt arv. Jag växte upp i flyktinglägret Yarmouk med den andra och tredje generationens palestinska flyktingar. Som statslös har du ingen nationalitet, men som palestinier har man sin tradition. Du har familjen, men ingen som hjälper dig. Du lär dig tidigt att det enda sättet att bevisa dig själv är genom utbildning och din hjärna. Vetenskap, politik och kultur spelade därför en central roll i Yarmouk. Innan området belägrades samlades över 20 organisationer på en yta av ungefär tre kvadratkilometer. Yarmouk var ett av de mest kulturella områdena i regionen, och bredden av ideologier och livsåskådningar speglade de skilda politiska strömningar som finns i det palestinska landskapet. Bara i mitt eget hem samexisterade fem olika ideologier.

Jag följde den väg jag tror på: att vi inte kan vänta på att utveckling ska komma utifrån, den måste börja inifrån. Efter gymnasiet i lägret drev jag ett projekt i FN-kvarteret i Damaskus. Det handlade om att utbilda unga ledare i hur de kan delta i samhällslivet och utveckla samhället. Det var det mest meningsfulla jag gjort och det kändes som att det verkliga livet började där och då, men det var också under den perioden som striderna eskalerade. Hela södra Damaskus blev ett revolutionsområde och Yarmouk hamnade i stridszonen.

Under några månaders tid flydde upp emot 75 000 människor i Syrien till lägret och områdena runt Yarmouk. Jag är stolt över att vi lyckades ge plats åt alla, även om det bara handlade om en madrass att sova på. Maten var inte tillräcklig, men vi klarade oss. Folk kan inte tro att vi kunde ta emot så många människor på en yta av två och en halv kvadratkilometer, men något annat fanns inte för oss som sett kriget och som vet vad det innebär att fly. När du ser skadade människor, när du hör bomber som briserar, när du ser en mamma sprängas med sitt barn i famnen och när du begravt dina vänner så betyder inte resurserna någonting, bara livet. Livet är det allra heligaste.

Jag tog mig till Sverige med mina två bröder. Första steget mot mitt nya liv kom efter att jag fullföljt SFI-planen och fått in en fot i arbetssystemet. Sedan dess har jag på olika sätt varit engagerad i situationen för nyanlända, bland annat som ambassadör för Kulturförvaltningen i Göteborg och som volontär för Röda Korset. I vintras tillbringade jag kvällarna på tågcentralen för att hjälpa dem som kom. Den typen av insatser är viktiga, men är delvis kosmetiska. Vad som händer därefter är desto viktigare. Ett tag tappade jag tron på att andra människor kan göra någonting för att förändra allt hemskt som händer i världen, men jag vill fortsätta göra vad jag kan för att underlätta för dem som kommer hit.

Om migration i det offentliga samtalet

Generellt sett framställs frågan om flyktingar som ett problem för Sverige. Vinkeln på situationen har gjort det till en stor fråga, där ens åsikt om migration blir avgörande också i andra politiska frågor. De som faktiskt har problem är de som kommer som asylsökande till Sverige. De har svårt att få bostad och bristen på andra trygghetsfaktorer spelar in. Det är också svårt att delta i kultursammanhang och liknande. Det är svårt att starta ett nytt liv här och det handlar inte om bristfälligt intresse från asylsökande. De som kommer till Sverige kommer hit för att leva, men det finns mycket byråkrati och brist på förståelse vilket påverkar motivationen att driva sitt liv framåt. Även med öppna gränser kan det svenska samhället upplevas som stängt då klimatet här inte alltid är välkomnande.

Vad är det verkliga problemet i Sverige? Det är ingen som pratar om det, men nästan allt här utgår ifrån materialistiska värden och värderingar. Det pratas om vad etableringsplanen kostar, inte vad jag som människa tillför och bidrar till det här landet. Det är ekonomiska termer som gäller men man uppmärksammar bara en typ av kostnader, inte till exempel vad Rysslands militära operation i Syrien kostar per dag.

Människor generaliserar alltid, vare sig de vill eller inte. Detta i förhållande till media blir problematiskt då ingångsvinkeln är väldigt ensidig. Det nämns till exempel inte hur många som lämnar Sverige eller andra viktiga ämnen som gör frågan mer nyanserad.

Det absolut viktigaste är att tala om asylsökande som individer och människor – inte som siffror. Det är också väldigt lite fokus på framgångshistorier med asylsökande och deras vardag i asylboenden runt om i Sverige. Det är en avskärmad plats och få vet hur det är att bo där, hur vardagen ser ut och vilka individerna är. Det hade varit givande för alla om media hade speglat asylsökande på en mer individuell nivå och inte bara framställt dem som en homogen grupp. Bilden som sprids förstärker de fördomar som redan finns.

Jag upplever det som att frågan om flyktingar fyller ungefär 70 procent av rubrikerna i media. Rubriker kryddas för att vinna publikt intresse, och det är många som okritiskt baserar sin sanning och sina åsikter bara på rubriker. Medias roll i migrationsfrågor handlar inte bara om hur nyheterna levereras men också hur de tas emot. Fokus borde ligga på att visa bilder av vad som händer på riktigt i andra delar av världen, som i Syrien. Bilder som synliggör verklighetsförhållandena borde få tala för sig själv, snarare än att de skapas utifrån media eller det svenska folkets perspektiv.

Bilden på den treårige syriska pojken som låg död på stranden i Turkiet hade enormt stor betydelse, men människor fortsätter dagligen att dö i Medelhavet. Vår historia skrivs inte längre genom historieböckerna. Den framtida generationen kommer att lära sig om vad som hände i Syrien och i omvärlden genom filmer och videoklipp som läggs ut på nätet. Jag är enormt tacksam för att det som skett i Yarmouk delvis finns dokumenterat och att det fanns människor i lägret som var beredda att riskera sina liv för att i smyg plocka fram sina mobiler och filma det som journalister aldrig gavs möjlighet att dokumentera. Filmen är det största verktyget vi har för att dokumentera vår samtid. Film är historia.

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Jihads låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här