Jerome_klar

Jérôme, 41 år

1975-1976
Födelse
Jakarta, Indonesien
1976-1988
Uppväxt
Zwolle, Nederländerna
1988-1992
Studier
Kortrijk, Belgien
1992-1997
Studier
Leuven, Belgien
1998-1999
Studier
Delft, Nederländerna
1999-2001
Studier
Umeå, Sverige
2001-2003
Arbete
Leuven, Belgien
2003-2007
Arbete
Toulouse, Frankrike
2007-2011
Arbete
Pordenone, Italien
2011 –
Arbete
Stockholm, Sverige

Jag har gått dit livet har tagit mig

 

Som barn blev det alltid komplext när frågan om mitt ursprung kom på tal. Båda mina föräldrar är från Belgien, men jag föddes i Jakarta där min familj bodde i många år. Jag vara bara drygt ett år gammal när de flyttade därifrån för att min pappa fick nytt jobb i Zwolle, en stad i östra Nederländerna med en intressant arkitektonisk historia. I unga år funderade jag inte på var jag skulle bo i framtiden, men jag hade aldrig känslan av att jag skulle bli kvar i Zwolle. Orten där jag bodde på kom att definiera min identitet, samtidigt präglades min uppväxt av influenser utifrån. Mitt familjehem var en dynamisk plats – såväl kulturellt som socialt sett. Huset var fyllt av konst från Indonesien och Afrika, och jag fick många myter och historier från andra kulturer berättade för mig. Det var ofta människor på besök hemma hos oss. Mina föräldrar ville att alla skulle känna sig välkomna och det gjordes ingen åtskillnad mellan gäster. Vare sig det var grannen, vänner eller släktingar som kom förbi stod dörren alltid öppen. Det här är ett förhållningssätt som har följt mig genom livet och som även blivit något av ett ideal för mig.

 

När jag var 13 år stod jag inför valet att flytta med mina föräldrar till Zambia, där min pappa fått nytt jobb, eller gå på internat i Belgien. Jag valde det senare alternativet utifrån tanken att det skulle vara bättre för mig att studera i Europa än i Afrika. Studier fick mig senare att flytta vidare från Belgien till Nederländerna och därefter till Umeå. Målet var att komplettera min kandidatexamen i interaktionsdesign med en masterutbildning vid Designhögskolan, som är en del av Umeå universitet. Att det var just arkitektur jag ville studera visste jag tidigt. Hur saker och ting fungerar – från föremål till städer – har alltid fångat mitt intresse. Vad är det till exempel som gör att människor lyfter blicken och ser sig omkring när de befinner sig på en plats med enorm takhöjd, exempelvis i kyrkor? När jag turistade med mina föräldrar i nya städer tog de mig ofta till kyrkor och jag minns särskilt domen i Florens som vi besökte när jag barn. Skönheten i vad människan kan åstadkomma är inte bara teknisk i mina ögon – själva tankeprocessen fascinerar mig. Domen i Florens är ett exempel på hur någonting har byggts utifrån ett ändamål större än människan, och sedan upphöjts till någonting större än livet självt. Intresset för tankeprocessen och användarens upplevelse av det som skapas ledde mig in på industridesign. Du behöver få människor att älska den produkt du tar fram, och hur kommer man dit? I mitt nuvarande arbete på Electrolux är jag del av ett större arbetslag som fokuserar på just den biten, vilket är mer intressant för mig än att mitt namn förknippas med en viss produkt.

 

När jag var färdig med mina universitetsstudier flyttade jag tillbaka till Belgien, därefter till Frankrike och senare Italien. Min fru och jag hade en överenskommelse att om en av oss fick ett intressant jobberbjudande på annan ort skulle vi flytta dit tillsammans, förutsatt att den andre också kunde få jobb där. Vi bestämde oss för att göra saker tillsammans, snarare än att försöka satsa på ett långdistansförhållande. Efter att vi fick vårt andra barn var det inte bara möjligheten att avancera karriärsmässigt som påverkade var vi ville bo. Vi hade flyttat runt under många år och vant oss vid den typen av utmaningar som det innebär, men till slut kom vi till insikt om att vi behövde sluta springa och tänka på framtiden utifrån ett familjeperspektiv.

 

När både min fru och jag fick jobberbjudanden i Stockholm, för fem år sedan, såg vi en möjlighet att förena karriären med familjeliv. Vi var redo att bosätta oss på en plats där vi kunde leva hälsosamt och där vi kunde se oss själva och barnen bli gamla. Vi tänkte att Sverige var den minst förorenade platsen vi kunde bo på och att det kommer fortsätta vara så åtminstone 15 år framåt. De flesta av våra internationella vänner hade även bosatt sig i Stockholm. Det fanns ingen annan stad i Europa vi skulle kunna komma till och redan känna så många som här. Det var ytterligare ett skäl som talade för vårt beslut att flytta hit. I jämförelse med våra flyttar till Italien och Frankrike har allt gått väldigt smidigt; det var i princip bara att passera grinden till Sverige och köra på…

 

När jag ser tillbaka på mina många flyttar står det klart att det alltid handlat om att jag har agerat på möjligheter som dykt upp, snarare än att jag aktivt har eftersökt dem. Jag har gått dit livet har tagit mig. Men nu vill jag bygga där jag står. Det lilla röda huset jag föreställde mig när vi flyttade hit har blivit verklighet. Jag och min fru äger i dag ett hus som vi kan se på som vårt egna hem; en plats där vi kan slå rot och växa som familj.

 

 

Om migration i offentliga samtalet

 

När det kommer till nyhetsrapporteringen känner jag mig ofta manipulerad. Vi matas med innehåll som är mer sensationsdrivet än upplysande, såsom bilder av människor som försöker ta sig till Europa landvägen eller i överfyllda båtar. Debatten fokuserar ofta på detaljer, såsom hur många människor som förväntas anlända och vad de har för religion, snarare än att belysa kontexten. Saker jag skulle vilja veta mer om är till exempel hur de som flyr från sina hemländer mår och vilka utmaningar de möter här i Sverige? Jag tror förståelsen för vad nyinflyttade faktiskt går igenom är liten – det skulle behövas fler berättelser som belyser det.

 

Det sägs inte heller mycket om hur de som har flytt hit bidrar till samhället och vilka personer som försöker att hjälpa dem. Det finns många bra initiativ som syftar till att bistå nyanlända, men information av det slaget tränger sällan genom nyhetsbruset. Fokus ligger ofta på hur migrationen till Sverige belastar samhället, vilket kan skapa missförstånd kring kostnaderna förknippade med migration. Det behövs fakta som upplyser om verklighetsförhållandena.

 

Migration handlar inte bara om asylsökande. En stor andel av Sveriges nya invånare har använt sig av rätten till fria rörligheten inom EU. Arbetskraft från Polen är ett typiskt exempel på EU-medborgare som flyttar hit och som breddar utbudet av service och tjänster, men hur den arbetskraften betraktas och diskuteras blir ofta ensidigt. Det vore bra att få höra mer från arbetstagarna själva. Det skulle också vara intressant att höra från svenskar vad de har för erfarenheter av att anlita utländsk arbetskraft för sysslor som till exempel ska utföras i hemmet, såsom byggnadsarbeten. Det finns många olika skäl till varför människor flyttar inom EU; bredden av nyinflyttade EU-medborgare och vad det tar med sig till det nya samhället, borde bli mer synligt.

 

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Jérômes låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här