Aterinvandring-Jaana-Svartvit-2

Jaana, 39 år

1977-1996
Födelse och uppväxt
Skövde, Sverige
1996-1998
Studier
Göteborg, Sverige
1998-2002
Arbete och studier
Malmö, Sverige
2002-2011
Arbete och studier
London, England
2011 –
Återvändande
Malmö, Sverige

”Situationen kring Öresundsbron är en mardröm”

 

Jag har aldrig känt mig som 100 procent svensk. Kanske för att min pappa brukade prata om ”de där svenskarna”, som att det inte vore vi utan några andra. Han är född i Finland, och min morfar kommer från Tyskland och jag tror att det har påverkat mig på så vis att jag aldrig känt mig låst vid någon nationell identitet.

 

I tonåren drömde jag om att lämna Skövde så fort som möjligt och direkt efter studenten flyttade jag till Göteborg. Där bodde jag i två år och läste enstaka kurser vid universitet, bland annat filosofi och litteraturvetenskap. Sedan drabbades jag av längtan efter att tillbringa tid utomlands. Jag fick jobb på ett kurhotell i tyska Bayern där jag jobbade i baren med andra människor från olika länder.

 

När jag kom tillbaka från Tyskland bestämde jag och en kompis att vi skulle flytta till Malmö. Jag hade varit där på besök tidigare och tyckte att det verkade så himla roligt där. Malmö var inte som någon annan svensk stad jag varit i. Det var inte Pressbyrå-Sverige, utan något helt annat. Jag skrev kontrakt på en andrahandslägenhet på Möllevången utan att ha sett den. Sedan tog jag bussen till Malmö, utan att riktigt veta vad jag skulle göra där. Jag började jobba som brevbärare, men tog sedan lite andra ströjobb och läste en kurs i arabiska vid Lunds universitet.

 

Mitt andra år i Malmö upptäckte jag Alexandertekniken, en teknik som lär ut hur vi kan bli mer medvetna om oss själv och våra vanor. Jag har under en stor del av mitt liv varit intresserad av olika filosofier, och när en nära vän hittade en bok om Alexanderteknik blev jag intresserad. Genom tekniken lär du dig att uppmärksamma spänningar i kroppen och vad du kan göra år dem. Oftast är vi rätt omedvetna om vad vi gör; om vi är stressade kan vi till exempel hålla andan eller spänna oss utan att tänka på det. Att bli medveten om vanor och beteendemönster innebär att man kan förändra sig själv på djupet – och det fascinerade mig. Det kändes som att jag äntligen hade hittat något som verkade stämma, något som gick att praktisera och inte bara var en teori. Det var för intressant för att inte utforskas närmare.

 

Jag och min sambo började studera Alexanderteknik i Köpenhamn, men när vi fick höra att en av de bästa lärarna på området fanns i London flyttade vi dit. För att klara försörjningen tog jag ett jobb som servitris på ett hotell. Jag gick i skolan på förmiddagen, och jobbade till sent på kvällen. När vi var klara med den treåriga utbildingen började både jag och min sambo undervisa i Alexanderteknik på gymmen hos regeringskansliet, skattemyndigheten och finansdepartementet i White Hall. Tjänstemännen kunde komma dit och ta en lektion. Vi hade även privatelever i vårt hem i Notting Hill.

 

Det bästa med att bo i London är att man känner sig som en del av världen på ett helt annat sätt än vad man gör i Sverige. Det finns enormt mycket att ta del av! Jag praktiserade zenbuddistisk meditation hos en lärare som studerat tillsammans med en framstående munk i Japan. Det var en möjlighet jag aldrig hade haft i Sverige. Vilket intresseområde du än har, oavsett om det är meditation eller opera, så hittar du några av världens bästa utövare i London.

 

Baksidan med London är att man behöver kompromissa väldigt mycket med boende när det gäller pris, storlek, läge och standard. Jag hade på mig mössa och vantar i kokvrån på vintern och min sambo slog sig på möblerna eftersom de stod så tätt. Eftersom folk lade ut soporna på trottoaren kom det in möss i husen. Det är på många sätt påfrestande att leva där.

 

Sista året i London fick vi enäggstvillingar, vilket var en chock. Vi bodde på femte våningen utan hiss och insåg att vi behövde flytta. För att skaffa ett barnvänligt boende skulle vi behöva lämna London. Vi tänkte därför att vi lika gärna kunde flytta tillbaka till Sverige, där vi dessutom har familj som kunde hjälpa oss med barnen.

 

Fördelarna med att återvända var flera, vi har exempelvis ett rikare socialt liv här. Ändå kändes det som att jag gav upp något när jag kom tillbaka, som att jag varit en del av något större och nu skulle begränsa mig. Jag tycker om hur avslappnat det är i Sverige. Det är tryggt och standarden är bra, men samtidigt var det intressant att vara del av en större verklighet. Det gav nya perspektiv.

 

I London hade jag påbörjat en ingenjörsutbildning i dateknik på distans, och den gjorde jag klart efter att vi återvänt till Sverige. Därefter började jag arbeta som spelproducent och projektledare på min mans företag, Divine Robot. Sedan ett år tillbaka är jag bolagets vd. I framtiden hoppas jag att företaget fortsätter utvecklas och att vi får många roliga uppdrag. Just nu jobbar vi en del med virtual reality, vilket jag tycker är jätteintressant. Jag tror inte att vi kommer att bo kvar i Malmö för alltid, kanske flyttar vi till Stockholm där det finns fler jobb. Professionellt och socialt hade det varit intressant att vara en del av något större igen.

 

 

Migration i det offentliga samtalet

 

Införandet av ID-kontroller mellan Sverige och Danmark upplevs i praktiken som att politikerna har stängt vår bro. Och det är en fråga som har skapat stor debatt här i Skåne. Situationen kring Öresundsbron är en mardröm. Jag lider med dem som har barn och jobbar på andra sidan sundet: Vad ska de göra om de inte hinner till dagis i tid? De försämrade möjligheten att röra sig i regionen är något man pratar mycket om här. Två av mina vänner har startat Öresundsrevolutionen, en kampanj på sociala medier som vill belysa vad stängningen av bron faktiskt innebär för oss som lever och verkar i regionen, något som verkar ha gått resten av landet förbi.

 

När media rapporterar om migration handlar det främst om asylinvandring. Eftersom jag har många opinionsbildare i mitt nätverk handlar de flesta diskussioner jag tar del av i sociala medier om den skärpta lagstiftningen för asylsökande. Man pratar om hur socialdemokraterna gick från att ha en välkomnande retorik till att stänga gränserna.

 

Något som hade varit roligt att höra mer om är hur människor som kommer hit upplever oss och vårt land. Vad händer med vår bild av oss själva när vi får ta del av deras upplevelser? Jag tycker till exempel att det är intressant att få höra från folk som har migrerat att svenskarna är svåra att få kontakt med. Vi tycker nog generellt att vi är ganska trevliga, artiga och snälla, och därför tror jag det är nyttigt för oss att ibland få se en annan bild av oss själva. Just bristen på artighet chockade mig efter att ha levt i England. Även om det inte är meningen av oss beter vi svenskar oss så plumpt ibland att det blir pinsamt. Som när jag gick in på ett café i London och överhörde hur de som jobbade där diskuterade svenskar: att de alltid måste vara så noggranna och räkna varenda penny när en nota ska delas!

 

Efter att ha återvänt till Sverige har jag reagerat på hur vi svenskar ofta verkar uppfatta oss själva som moraliskt överlägsna, och hur vi ser det som vår uppgift att exportera våra ”värdegrunder”, på ett närmast missionerande vis. Och jag har reflekterat över hur viktig “Sverigebilden” är för oss, det vill säga vad andra tycker om oss. Det finns inget som får oss att skina upp så mycket som nyheter om att Sverige är det bästa landet i världen att leva i. Utsagor som att “svensk sjukvård är den bästa i världen” existerar kanske inte i lika hög grad som absoluta sanningar i svenskarnas medvetande längre, men jag har otaliga gånger sett förvåning i ansikten när jag har berättat om expertisen och tillgängligheten i den engelska sjukvården, jämfört med den svenska. Att läkarbesöken där är gratis och att det finns drop-in till vårdcentraler överallt verkar få känna till.

 

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Jaanas låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här