EU-Lion-Svartvit

Ion, 29 år

1987-2012
Födelse och uppväxt
Chisinau, Moldavien
2012
Fria rörlighetene inom EU/EES
München, Tyskland
2012 –
Fria rörligheten inom EU/EES
Stockholm, Sverige

”Det som inte dödar dig gör dig bara starkare”

 

Vi bodde precis vid infarten till Moldaviens huvudstad, Chisinau, i en av de två skyskraporna som brukar kallas för ‘Porten till huvudstaden’. Från vår lägenhet på tjugonde våningen låg hela staden för mina ögon: de gröna parkområdena och alla byggnader. Det gick att se när lokala regnskurar drog fram och färgade gatorna mörka, och vilka områden som klarade sig undan dropparna. Än i dag saknar jag den otroliga utsikten.

 

Mina föräldrar brukade förmana oss barn att inte titta ned från balkongen. Våra släktingar fick svindel och blev rädda när de gjorde det, men för mig var det inga problem. Jag blev bara yr när det svajade till på riktigt… Första gången jag väcktes på natten av ett jordskalv började jag gråta. Med åren blev jag van vid det plötsliga ljudet av skränande metallarmaturer och synen av svajande lampor… Det var bara att försöka somna om eller återgå till det jag höll på med. Eftersom Moldavien ligger i ett jordbävningsområde är städerna byggda för att tåla skalven som oftast är svaga och sällan orsakar någon skada.

 

 

Åren i början på nittiotalet, då Moldavien vann självständigt från Sovjetunionen, var en orolig tid med utbrett gängvåld. Det kändes inte tryggt att röra sig utanför hemkvarteret, även om jag hade visst beskydd av mina äldre bröder. De gick i rysk skola och pratade ryska i hemmet, medan jag och min syster gick i rumänsk skola och talade rumänska. Mina bröder tänkte även mer i ryska tankebanor än jag: mitt synsätt var mer EU-inriktat.  Ibland krockade vi på grund av detta och blev oense. Jag lärde mig att vissa saker ska du helt enkelt inte prata om i familjen, såsom politik …

 

Att behöva hålla sig till hemkvarterets begränsade antal kvadratmeter var tröttsamt. Redan som barn var jag nyfiken och ville veta vad som fanns runt hörnet. Genom fotbollen, och senare gymnasiet, fick jag som tur var en möjlighet att upptäcka andra stadsdelar. Skogen nära vårt hem var annars en plats jag gärna vistades på, och att följa med min mamma till landsbygden för att plocka svamp fascinerade mig. Jag har alltid haft en passion för natur och djur – jag är helt enkelt en friluftsmänniska. Redan i tidig ålder tänkte jag att djur inte borde dödas och ville bli vegan, men det kunde jag inte ha blivit. Folk skulle ha tittat på mig som om jag tillhörde en sekt. Även i andra frågor, till exempel jämställdhet och feminism, är det svårt att tänka ”annorlunda” i Moldavien. Du riskerar att hotas, kritiseras, misshandlas eller våldtas om du står upp för dina åsikter som skiljer sig från majoritetssamhällets syn.

 

Förutom mitt moldaviska medborgarskap har jag rumänskt pass, men jag brukar säga att jag kommer från jorden. Från mitt perspektiv behövs mer globalt tänkande – saker och ting måste betraktas och hanteras som en helhet. Att leva som en stor del av befolkningen gör i dag kommer inte att hålla i längden. Du kan inte bara se till dina egna intressen och lösa problemen genom att gräva ned dem. Den fria rörligheten inom EU är bra, den bidrar till ekonomin som helhet. Och om den inte hade funnits skulle jag ha varit förbannad och frustrerad! Jag hade inte kunnat upptäcka allt jag vill och träffa människor från olika kulturer. Efter universitetsstudierna i Chisinau kunde jag också göra exakt det – ge mig iväg och upptäcka världen. Jag åkte till München i Tyskland, där min syster bor. Efter ett par månader hamnade blicken på Sverige. Både naturen, vintern och mörkret lockade… Hur är människor i Sverige? Jag var nyfiken, men hade inga direkta förväntningar när jag kom hit. Kanske skulle jag stanna några månader, kanske något år? Nu har det gått fyra år och numera är jag vegan!

 

Under de första månaderna här i Sverige var jag arbetsledare på ett byggföretag, men jag kände mig mer som en översättare för att jag så ofta fick hjälpa till med kommunikationen mellan beställare och medarbetare. Jag blev uttråkad, så jag fixade praktik på ett annat byggföretag och fick sedan jobb. Det var inga svårigheter för mig att ta mig fram och jobba med byggnadsteknik som jag har studerat i Moldavien. Mina språkkunskaper i ryska, rumänska, tyska och svenska gjorde det också enklare att ta sig in på arbetsmarknaden.

 

Sedan något år tillbaka arbetar jag som kalkylator på ett anläggningsföretag, vilket betyder att jag beräknar produktionskostnader för olika bostads- eller infrastrukturprojekt. Stort eget ansvar, varierande arbetsuppgifter och en möjlighet att påverka utformningen är aspekter som gör att jag tycker om min arbetsroll. Men för första gången i mitt liv har jag upplevt stress. Folk ska hela tiden hinna med så mycket utöver jobbet. Är det inte något som ska göras i hushållet så ska de ta hand om sig själva och sin familj, eller umgås med sina vänner, eller syssla med sin hobby, eller träna, eller engagera sig i något projekt, eller planera en resa… Någonting som även är nytt för mig är

fokusen och nivån på detaljer här i Sverige. Jag minns till exempel en kille jag träffade som var popcorn-fantast. Hans kännedom och utläggning om kryddor och själva tillagningsprocessen var fascinerande. Det är positivt att människor går till botten med det de är intresserade av.

 

Inom något år eller två flyttar jag troligen vidare. Mina magiska naturupplevelser från bland annat Kiruna kommer jag att bära med mig och sakna, men det finns så många spännande ställen i världen att upptäcka. Jag skulle vilja veta mer om Japan – hur är mentaliteten och psykologin där? Att leva några år i Afrika och arbeta med skydd av djur är också en tanke jag har. Rutiner är inget för mig; jag vill alltid utvidga mina gränser, möta utmaningar och prova det som låter sig provas. Fungerar det så fungerar det, fungerar det inte så gör det inte det. Varför är människor ofta så rädda för att göra fel? Det som inte dödar dig gör dig bara starkare.

 

 

Om migration i det offentliga samtalet

 

Det som slagit mig när det gäller diskussionen om flyktingströmmar är frågan om infrastruktur. För att kunna ta emot många människor som har flytt från krig och konflikter behöver det läggas resurser på att få ett fungerande mottagande; ett bra boende åt alla och aktiviteter under väntan på beslut. Allt sådant borde ha säkerställts innan det kom så många från Syrien och infrastrukturen borde vara en mer prioriterad fråga.

 

Varför flyttar människor inom EU? Det skulle vara bra att lyfta hur den fria rörligheten ger människor en möjlighet att få bra jobb med goda villkor. Om hemförhållanden är präglade av korruption och frånvaron av nätverk, såsom i Moldavien, är det svårt att starta och driva eget företag. Belys hur det funkar i andra länder och sprid kunskap om bakgrunden och kulturen som bidrar till att människor söker andra möjligheter utanför hemlandet.

 

Det skulle också vara intressant att höra mer om är införandet av studieavgifter. Vad har det fått för konsekvenser och vad är själva kunskapsöverföringen som sker? Hur bidrar eller påverkar erfarenheterna i det nya studielandet till något i hemlandet efter du återvänt?

 

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Ions låtval nedan

 

 

 

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här