Anknytning-Ingrid-Svartvit

Ingrid, 30 år

1986–2012
Födelse, uppväxt och studier
Mexico City, Mexiko
2012–
Anknytning
Malmö, Sverige

”Sverige är mångfald. Här bor inte bara svenskar, och svenskar är inte endast folk som är födda här”

 

Jag är uppvuxen i Mexico City med min mamma som var en hårt arbetande sjuksköterska. Jag tycker att det är häftigt att ha vuxit upp med en självständig kvinna som lärt mig att jag kan klara mig själv.

 

Mexiko är ett väldigt ojämlikt land. Medan jag fick allt jag ville ha, arbetade en av mina klasskompisar som sopåkare för att försörja familjen. På mellanstadiet var han med om en olycka: han fastnade i sopbilen och förlorade ett ben. Den händelsen gjorde ett väldigt starkt intryck på mig. Tillsammans med några andra elever samlade jag in pengar för att han skulle få vård. Det finns offentlig sjukvård i Mexiko, men den är framförallt till för människor som jobbar för staten. Olyckan blev ett uppvaknande för mig; jag insåg att systemet i Mexiko är så pass sjukt att det kräver att ett 11-årigt barn ska lösa problem som staten borde lösa. Olyckan har kommit att påverka hela mitt liv. Det är på grund av den som jag ville studera samhällskunskap och göra något för samhället. Jag förstod vilken tur jag hade som fick gå i skolan och hade föräldrar som tog hand om mig.

 

Sedan jag var ung har jag varit intresserad av Mexikos rika kulturhistoria och landets stora ursprungsbefolkning. Jag förstod att det fanns olika grupper i Mexiko och att människor med mörkare hy ansågs mindre värda. Min farmor brukade alltid säga till mig att jag var jättefin eftersom jag var så ljushyad. Rasismen är utbredd i Mexiko; är huden lite mörkare har man mindre möjligheter att få ett bra jobb. Det här bottnar i vår historia och i kolonialismen. Det finns en tro att det som ligger utanför vårt land är bättre.

 

På universitetet tog jag en examen i internationella relationer och några år senare reste jag till Japan med Ship for world youth. Det är ett utbytesprogram som vill stärka kommersiella relationer mellan Japan och andra länder. 150 utländska och 150 japanska deltagare tillbringade två månader på en båt tillsammans och deltog bland annat i workshops om kulturell förståelse och hållbarhet.

 

Om nätterna på båten brukade jag titta på stjärnorna. De stjärnhimlarna är de vackraste jag sett. Där ute på däck träffade jag min sambo. Vi fick en omedelbar kontakt och inledde en djup konversation om politik och relationer. En kväll visade jag honom hur man dansade salsa, och sedan dess har vi varit tillsammans.

 

När jag flyttade till Sverige fick jag höra att det tar upp till sju år att få första jobbet, men för mig gick det jättebra. Jag klarade SFI på tre månader och kort därefter anställdes jag av en vikariebank och började jobba som lärare. Jag var nervös, men jättelycklig. Det är sant att det är svårt att få jobb, men det är inte omöjligt.

 

I Skåne har jag varit med och startat en mexikansk kulturförening. Jag gjorde det av olika anledningar. Jag möter många i Sverige som förknippar Mexiko med knark och våld. De problemen finns, men Mexiko är så mycket mer än så. Jag ville också göra något med anledning av den ökande rasismen. Jag tror att det är bra att vi som kommer hit organiserar oss och visar vad vi har att erbjuda. Föreningen vill sprida information och skapa mötesplatser för alla som vill lära sig mer om mexikansk kultur. Vi har ett litet bibliotek med böcker av latinamerikanska författare och ordnar träffar med mexikansk musik. Mångfald på alla tänkbara plan är väldigt viktigt för mig. För att skapa dialog måste man veta hur och vem ”den andre” är. Under tiden i Japan insåg jag att det behövs forum där man kan erbjuda information om de olika kulturer som ryms i ett land. Tidigare tänkte jag att ”vi är alla människor och kan kommunicera”, men ibland är skillnaderna lite större än vi tror. Det betyder inte att vi inte ska ha kontakt eller kan förstå varandra, men det kan finnas hinder för förståelse och genom att skapa dialog kan man komma över dessa hinder.

 

När jag tänker på framtiden tänker jag på min familj. Min son är halvsvensk, halvmexikansk. Jag vill att vi ska leva i ett samhälle där det finns plats för alla. När det gäller den närmaste framtiden vill jag göra klart min masterutbildning i humanekologi vid Lunds universitet. Min dröm är att kunna undervisa här i Sverige, och kanske även i Mexiko.

 

Jag kan känna en oro för framtiden eftersom jag har sett hur ojämlikheter kan förstöra ett land: hur ett samhälle påverkas av att många inte får delta, av att många känner sig utanför. I Sverige i dag upplever jag att många känner sig utanför. En del människor som kommit hit klagar på Sverige och svenskarna utan att tänka på att de nu också är svenskar. Alla tycker att andra är roten till problemen, och ingen vill ta ansvar och göra sitt för att samhället ska fungera bättre.

 

Om migration i det offentliga samtalet

Folk i Sverige vågar inte prata om migrationsfrågor. Människor är rädda, men vågar inte tala om sina rädslor. Ingen vill bli betraktad som en person som är obildad eller som inte är öppen. Då blir det svårt att ställa de rätta frågorna. Och ännu svårare att hitta de rätta lösningarna.

 

Att flytta till Sverige för kärlek låter ganska enkelt. Men det är det inte, för det handlar om att skapa sig ett liv från scratch. Man måste hitta jobb fast det knappast finns några, och man måste lära sig språket. När myndigheter och människor pratar om integration tror jag inte att de tänker på oss som kommit hit på grund av anknytning. De tror kanske att det är lätt att integrera sig när det finns en svensk partner. Men man måste också skapa sig ett eget liv. Jag tycker att det vore bra om myndigheterna fokuserade mer på gruppen som flyttat hit för att bo med någon i Sverige, att de analyserade problemen vi möter och våra upplevelser av att komma hit.

 

När det gäller migration talar man bara om flyktingar och tiggare. Det enda jag sett som har att göra med min typ av migration är teveserien Welcome to Sweden. Jag tycker att man borde prata mer om migration i allmänhet. Media kan påverka människors bild av det svenska samhället. Sverige är mångfald. Här bor inte bara svenskar, och svenskar är inte endast folk som är födda här. Genom media kan man skapa identitet – en identitet som är mer öppen.

 

Folk som bor i de segregerade delarna av städerna – det är dem vi måste lyssna till. Det finns många som inte har jobb eller studerar efter flera år i landet. Deras röster måste höras.

 

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Ingrids låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här