Anknytning-Felix2-Svartvit

Felix, 18 år

1998–2002
Födelse och uppväxt
Kampala, Uganda
2002–2010
Uppväxt och studier
Rwanda
2010–2013
Studier
Kampala, Uganda
2013–
Anknytning
Gävle, Sverige

Folk skrattade åt mig för jag frös så mycket

 

Jag är född i Uganda, men jag, min syster och mor flyttade till grannlandet Rwanda när jag var fyra-fem år, min mormor bodde redan där. Vi hade det bra men när jag var runt 12 återvände vi till Uganda och jag började i en internatskola med elever från många olika länder. Jag hade kul med kompisarna, vi spelade fotboll och livet var rätt okej. Men min mamma, som är mycket engagerad i hbtq-frågor, fick det allt tuffare med hot och trakasserier så 2011 vågade hon inte vara kvar utan sökte och fick asyl i Sverige. Jag och min tre år äldre syster blev kvar, vi fick bo hos min moster och hennes barn i Kampala.

 

Efter att ha gjort nationellt prov fick jag börja på gymnasiet, och bytte till St Mary’s skola. Jag gick där bara en termin, sen kunde jag komma hit till Gävle i Sverige där min mamma redan bodde sen ett par år. Då var jag 15 år.

 

Jag visste ingenting om Sverige, jo jag kände till Zlatan förstås. Mamma hade sagt att det skulle vara kallt och snö, vilket jag var orolig för. När jag kom i maj var det också jättekallt. Folk skrattade åt mig för att jag frös så mycket. Jag kunde engelska, men det var ändå svårt med språket. Jag började i åttan och till en början var det bara två ämnen förutom svenska: engelska och matte. Det var först när jag började spela fotboll som svenskan kom i gång bättre; de andra orkade inte tala engelska och genom kompisarna i klubben gick det snabbare att lära sig. I skolan fick jag ett par kompisar som också var födda utomlands, en som kom från Sierra Leone men som kunde bättre svenska – jag fick hänga med honom.

 

Det är mycket som är annorlunda här, julen till exempel. Här firar man dagen innan jul, det är lite konstigt. I mitt hemland firar vi jul den 25:e och går till kyrkan och ber och sen kommer vi hem och äter och festar. Jag har vant mig lite vid kylan, det är inte som första gången. Ibland går jag och min storasyster på klubb eller bio tillsammans. Det känns bra att vara här; om du vill någonting och vet vad du vill bli så finns det många möjligheter i Sverige.

 

Jag har varit med om jobbiga saker också. En gång i skolan på en engelskalektion satt jag med två killar och de började kalla mig för apa. Jag blev arg och ledsen, och min mamma blev också ledsen när hon fick höra om det. Hon följde med mig till skolan och vi ville träffa rektorn, men fick bara tala med min lärare. Det där var rasism och gjorde ont.

 

Gävle känns som min stad, fastän jag inte har bott här så länge. Jag har kompisar här, min familj. Jo det är väl mitt hem. Men det är många som är rasister här, fast det inte syns när man går på gatan. En gång på en busshållplats, ganska sent, var det en man på en bänk som var otrevlig och hotfull. Han frågade mig varför jag hade kommit till Sverige och sa att det här är vårt land. Jag vet inte om han var full, han såg ut som en loser, hade väl inget liv. Jag blev inte rädd men ledsen.

 

Jag går på el- och energiprogrammet här i Gävle, och nu börjar jag tvåan i gymnasiet. Nu håller jag på med webbutveckling och programmering, så det kommer nog att bli IT för mig också i framtiden. Jag måste vara duktig på matte, engelska och svenska och jag tänker också att jag ska läsa vidare på universitetet. Men jag vill hinna med fotbollen också, det är mitt stora intresse.

 

Det var inte svårt att få tillstånd att stanna här för mig och min syster. När mamma kom hit började hon direkt att söka för att vi barn skulle komma efter. Det var förstås inte bra att hennes barn bodde i Afrika om hon behövde bo här. Snart blir jag svensk medborgare. En gång skulle jag skaffa ett jobb på en båt som går till Finland, men jag fick det inte för att jag saknade svenskt medborgarskap.

 

Jag har det bra, fast jag saknar både Uganda och Rwanda. Jag hade kompisar där, men vi har i alla fall kontakt via sociala medier.

 

Om migration i det offentliga samtalet

Jag följer inte nyheter så noga, ­ jag är sportnörd och kollar mest på fotboll och annan sport. Har inte riktig koll på vad som sägs och skrivs om migration i medierna. Det finns ju många som är negativa. Men de som flyttar hit kommer för att det är tryggt här.

 

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Felix låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här