Anknytning-Bushra-Svartvit

Bushra, 27 år

1989–2014
Födelse och uppväxt
Sanaa, Jemen
2014–
Anknytning
Göteborg, Sverige

Jag skulle inte ha lämnat mitt hemland på grund av kriget, men för kärleken kunde jag göra det

 

I biblioteket i mitt hem fanns över tusen böcker. Första gången jag läste en bok med titeln “Gitarr” av den jemenitiske författaren Abdul-Wali Al-Shameri fylldes jag av en annorlunda känsla. Jag måste börja skriva poesi, var tanken som rusade genom mig. Att både skriva och läsa böcker var något som följde mig under uppväxten. Min far är journalist och det påverkade mig positivt. Han hade modet att ta upp och skriva om det som behövde höras, men mycket förändrades i samband med revolutionen 2011. Under nästan ett år upplevde jag kriget, men det som kommer till mig vid minnet av Jemen är det som gör mig stolt över mitt hemland. Människorna där är alltid optimistiska och väldigt gästvänliga. Alla borde någon gång besöka Sanaa – en av de äldsta städerna i världen. Byggnadskonsten och stilen är väldigt speciell. Det vilar en särskild känsla över staden och doften av lera kommer åter till mig… Om jag hade blivit journalist i Jemen skulle jag skriva om kulturen.

 

Kärleken kommer efter bröllopet, säger många. Jag håller inte med. Mina föräldrar var öppna och lät mig bestämma. Jag tänkte på mitt beslut i två månader efter det att min man friade. Vi hade en relation på gymnasiet men vi träffades igen 2012. Vi hade fortsatt kontakt över sociala medier innan vi gifte oss och flög från Egypten till Sverige år 2014. Han bestämde sig för att söka asyl i Sverige och ville att jag skulle flytta dit till honom. Jag tänkte att Sverige är ett land som skulle hjälpa mig att förverkliga mina drömmar, och att jag skulle få större frihet där. Jag kanske hade den bilden från min pappa, som har studerat och jobbat i Europa. Det var även han som pushade mig att åka till Sverige när jag tvekade. Hans frihet, optimism och tro på mig har betytt mycket. Mina vänner brukade fråga om de kunde få låna honom som pappa. Att lämna Jemen var ett svårt val. Jag skulle inte ha lämnat mitt hemland på grund av kriget, men för kärleken kunde jag göra det.

 

 

Här i Sverige är jag lycklig. Jag har lärt mig språket, har vänner och ett fast jobb på Angereds teater. Jag känner att jag har integrerats i samhället både snabbt och på ett bra sätt. Min man har haft en stor roll i det. När jag inte förstår hur saker fungerar kan jag alltid fråga honom. Jag har svårt att föreställa mig hur det skulle vara att inte ha någon i sin familj här. Konsekvenserna av att Sverige nu försvårar för familjeåterförening tror jag kommer att bli negativa.

 

Sverige har gett mig mycket och därför känns det också viktigt för mig att kunna ge någonting tillbaka. För att hjälpa andra nyinflyttade med integrationen är jag engagerad på olika sätt, till exempel som volontär för Röda Korset. I mitt nuvarande jobb på en multimediaorganisation hjälper jag dessutom nyanlända på olika sätt. Jag försöker också nå ut via sociala medier, och planerar att trycka en bok på svenska och arabiska. Jag tänker också att ett av de bästa sätten att visa mitt hemland för andra är att verka som journalist. Då skulle min röst kunna nå många. Däremot har inte journalistiken så stor möjlighet att förhindra kriget i Jemen. De som regerar landet tror inte på journalistiken och media. De tänker bara på sig själva.

 

Jag har en kandidatexamen i språk och kommer att fortsätta studera, för jag vill ta en master i mänskliga rättigheter. Sedan vill jag bilda min egen familj här i Sverige.

 

Om migration i det offentliga samtalet

 

Allting fokuserar på flyktingfrågan och alla aktiviter vänder sig till flyktingar. Det är positivt för det är människor som kommer från en katastrofsituation, men det skulle vara bra med en balans. Jag tror att de flesta känner till att Sverige tar emot flyktingar, men inte att det även finns många som flyttar till någon anhörig här. Media skriver inte om det så mycket, vilket inte är bra. Människor måste få veta vilka det är som kommer och varför. Fler journalister borde skriva om dem som kommer av anhörigskäl.

 

Mitt namn, Bushra, betyder en glad nyhet. Mitt namn påverkar allt som händer mig. Inom kort hoppas jag göra något bra som många kommer att känna till och som kommer att göra dem stolta över mig.

 

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Bushras låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här