Anknytning-Burak-Svartvit

Burak, 25

1990–2007
Födelse och boende under uppväxten
Adana, Turkiet
2007–2013
Arbete
Alanya, Turkiet
2014–
Anknytning
Sölvesborg, Sverige

”Man borde rapportera om det som händer i Turkiet på samma sätt som man rapporterar om Bryssel eller Paris”

 

När jag var 17 år flyttade jag från min hemstad till Alanya där jag fick jobb som beach boy. Vi hyrde ut solstolar och parasoller och sålde mat och dryck på stranden. Det var perfekt! Det är roligt att jobba med turism. Solen skiner och alla är glada. Jag jobbade från tidig morgon till sen kväll. Vi fick inte betalt per timme, utan hade en fast månadslön, men när man är ung bryr man sig inte så mycket om pengar, man vill bara jobba.

 

Första året kunde jag ingen engelska, men jag ville gärna lära mig för att få kompisar från olika länder. Jag lärde mig själv genom att prata med folk och jag hade en bok där jag skrev upp nya ord som jag sedan studerade på kvällen. Jag lärde mig tyska också. Inte perfekt, men tillräckligt för att kunna prata med kunder.

 

Det var där på stranden som jag träffade min fru. Första gången hade vi bara ögonkontakt, men tre år senare kom hon tillbaka och jag kände igen henne. Jag tror att det var ödet som förde oss samman. När hon reste hem höll vi kontakten via Facebook och sedan hälsade hon på mig flera gånger. Vi bodde tillsammans i Turkiet i nio månader och förlovade oss. Vi ville bilda familj och kände att det skulle vara bättre för oss att göra det i Sverige. Det finns ingen motsvarighet till SFI i Turkiet, så min fru hade inte fått samma hjälp som jag har fått här. Hon vill kunna jobba och inte bara vara hemmafru. Jag kände också viss osäkerhet kring mitt jobb. Min chef hyrde stranden av ett hotell, och man visste inte vem som skulle få tillgång till den nästa år. Turismen i Turkiet gick inte heller lika bra som tidigare.

 

Den första tiden i Sverige var lite jobbig. I Alanya var alla svenskar jag träffade glada och trevliga. De var trevliga här också, men samtidigt lite reserverade. Många jag mötte trodde att jag kom från asylboendet i närheten och tittade lite misstänksamt på mig. De första veckorna ville jag inte gå ut. Jag tyckte att folk tittade snett på mig, som att de tänkte ”ännu en från Syrien”. Det blev skillnad när folk fick reda på att jag kom från Turkiet. Min svärmor är lärare och många känner henne i byn. När de fick veta att jag var tillsammans med hennes dotter blev jag godkänd.

 

Jag fick praktik i den lokala matbutiken och där har jag nu ett jobb jag trivs med. Livet är jättebra. Jag har jobb, bil, hus, fru och barn – allt som en svensk familj. När jag tänker på framtiden tänker jag på barn: jag vill ha fler. Och jag vill kunna åka på semester flera gånger om året. Det blir lättare för mig att resa med ett svenskt uppehållstillstånd och framförallt med ett framtida svenskt medborgarskap. Jag vill åka överallt, se världen.

 

Om migration i det offentliga samtalet

När Istanbul utsattes för en attack av en självmordsbombare stod det bara en liten notis i tidningen, men när det skedde i Paris och Belgien blev det jättestora artiklar. Jag brukar sätta upp löpsedlarna på jobbet, men händer det något i Turkiet hamnar det aldrig på löpet. Det sker bombningar överallt i världen men det rapporteras inte om det, kanske för att det inte sker i Europa. Sedan juli förra året har över 200 personer dött i bombdåd i Turkiet. Man borde rapportera om det som händer där på samma sätt som man rapporterar om Bryssel eller Paris. Om jag frågar människor om de vet vad som händer i Turkiet svarar de att de inte vet.

 

I början trodde folk i vår omgivning att jag skulle förtrycka min fru, tvinga henne att bära slöja eller ta barnen och sticka. De trodde så baserat på vad de hade läst. Nu gör det inte det längre, men de hade den typen av funderingar i början när de inte kände mig.

 

Om folk får veta att jag är från Turkiet, och inte är arab, behandlar de mig annorlunda. De blir pratsamma och berättar att de varit i Turkiet på semester.

 

När man följer medias rapportering om PKK, Kurdistans arbetarparti, och terrorism är det lätt att tro att hela landet är drabbat. Men så är det inte. Terrorattackerna sker inte överallt.

 

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Buraks låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här