Ann-Kathrine1_inzoomad

Anne-Kathrine, 41 år

1975-76
Födelse och uppväxt
Langå, Danmark
1996-2000
Studier
Århus, Danmark
2000-2002
Studier
Umeå, Sverige
2002-2005
Anknytning
Leuven, Belgien
2005-2009
Arbete
Toulouse, Frankrike
2009-2012
Anknytning
Pordenone, Italien
2012 –
Arbete
Stockholm, Sverige

”Att flytta till ett nytt land är som en skilsmässa – du tar ett stort kliv framåt och både vinner och förlorar någonting”

 

Redan som barn fick jag upp ögonen för andra kulturer, mycket tack vare mina föräldrar. Min mor bjöd ofta hem folk från andra länder till vårt hus i Langå, som är en liten dansk stad på Jyllands östkust. Min pappa, som arbetar med design och produktion av köksobjekt och möbler gjorda i trä, lät ibland familjen följa med på hans inköpsresor av träd runt om i världen. På så sätt introducerades jag tidigt för nya miljöer. På hemmaplan kom jag också nära människor som lever i en utsatt livssituation eftersom vi hyrde ut gårdshuset på tomten till flyktingar från Bosnien. Både min far och min mor hade föräldrar som gjorde motstånd mot nazisterna under andra världskriget och fick sitta i koncentrationsläger, men de vita bussarna kom till deras räddning. Så när Balkankonflikterna utspelade sig på 90-talet kände min pappa att det var vår tur att ställa upp för dem som for illa. Jag minns särskilt den ena dottern i en av familjerna som bodde i gårdshuset. När vår stora hund kom för nära blev hon rädd och sprang därifrån. Hon förknippade hundar med flyktinglägret i Bosnien och vakter.

 

Öppenheten att själv bo utomlands en dag, och att flytta för studier på annan ort, fanns nog alltid där. Intresset för hur folk lever och varför de lever som de gör ledde mig in på arkitekturstudier. Efter gymnasiet flyttade jag därför till Århus för att plugga vid Arkitekturskolan där, men under studiernas gång svängde mitt intresse från design och själva industriprocessen – som studierna fokuserade mycket på – till interaktionsdesign, vilket handlar mer om användarens upplevelser av produkter. Jag hade tänkt ta en master i USA eller Australien, men kom i kontakt med en lärare från Umeå som gjorde att jag fick upp ögonen för Designhögskolan vid Umeå universitet, vars utbildning är rankad som en av världens bästa på området. Och på den vägen blev det – jag flyttade till Umeå och mötte studenter från hela världen: Canada, Colombia, Danmark… Det var även där jag mötte min nuvarande man från Belgien som jag har två döttrar med.

 

Efter Umeå har jag bott på flera olika håll: i Belgien, Frankrike, och Italien. Varje gång jag har kommit till ett nytt land har jag sett till att lära mig språket och ordna upp min arbetssituation. Om du vill du ha någonting i livet måste du också vara beredd att involvera dig, investera och ge av dig själv. Det lärde jag mig tidigt hemifrån. Varje gång jag flyttat till en ny stad har jag också tänkt att det är där jag ska bosätta mig mer än tillfälligt, men så har det inte blivit. För ett par år sedan, när den ekonomiska regressionen bredde ut sig, gällde det att flytta dit jobben fanns.

 

Det har varit fantastiskt att bo på olika ställen; mina flyttar har gjort mig ödmjuk och fått mig att se det som sammanför människor, snarare än det som skiljer dem åt. Jag har byggt många relationer som består än i dag. Flera maträtter fortsätter också att hänga med, till exempel belgiska våfflor, endiver stekta i socker och smör, och anka tillagad på franskt vis. Jag har nog alltid sett fria rörligheten inom EU som någonting självklart och har verkligen utnyttjat dess fördelar. Min värld hade känts mycket mindre om jag inte hade rört på mig, men det har haft sitt pris att flytta runt som jag och min man har gjort. Den romantiska föreställningen om att det bara är att öppna sig för den nya kulturen stämmer inte – det krävs mycket jobb för att förstå hur ett nytt samhälle fungerar. Och det tar både vilja och kraft att bygga upp allt på nytt och tid innan du börjar känna dig som hemma. Att flytta till ett nytt land är som en skilsmässa – du tar ett stort kliv farmåt och både vinner och förlorar någonting.

 

För ett par år sedan kom jag och min man till en punkt då vi behövde fundera på var vi skulle bygga vår framtid mer långsiktigt och var l ville att våra döttrar skulle växa upp. Valet föll på Sverige där vi fick jobberbjudanden båda två, men det var flera saker som spelade in såsom livsstilen här, naturen, möjligheten att kunna cykla till jobbet, jämställdheten, en hälsosam inställning till familjelivet. Sverige bekostade också min utbildning en gång i tiden, därför känns det bra att jag nu kan ge samhället här någonting tillbaka.

 

Om migration i det offentliga samtalet

 

Det är mycket känslor som styr samhällsdebatten om migration. Jag tycker att folk står och skriker från båda sidor: de som vill att nya invånare ska bort och de som vill att de ska få stanna. Jag saknar fakta och statistik, och rejäl upplysning. Många blandar till exempel ihop flyktingar och migranter. När det talas om öppna gränser lyfts ofta det negativa, vad är det positiva? Det vore det bra med mer fakta som belyser både vad samhället vinner och vad det förlorar med till exempel öppna gränser. Det är en svår fråga. Det går ju inte att ett EU-land har stängda gränser och ett annat öppna… Jag hade gärna sett mer ledarskap i den frågan på central EU-nivå.

 

När jag tänker på debatten i Danmark om de här frågorna slår det mig att tonen är hårdare där. Överlag upplever jag att här i Sverige är man lite mer varsamma; det tycks vara bättre att tänka och uttrycka sig ”lagom”.

 

Ödmjukheten inför det som är nytt gör samtidigt att jag inte alltid tycker att du ska kliva fram och ropa ut dina meningar, som du kanske skulle ha gjort i ditt hemland. Jag tycker inte att jag kan komma utifrån och ha en åsikt om än det ena, än det andra utan vill nog först undersöka frågorna närmare och därigenom visa samhället respekt för det jag inte är helt bekant med. Sverige har visat mig tillit och det vill jag återgälda.

 

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Anne-Kathrines låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här