EU-Andres-Svartvit-3

Andres, 40 år

1976
Födelse
Ceuta, Spanien
1976–1982
Uppväxt
Marbella, Spanien
1982–2011
Studier och arbete
Marbella, Spanien
2011–2012
Fria rörligheten inom EU/EES, arbete
Järfälla, Sverige
2012–2014
Arbete och studier
Lysekil, Sverige
2015–
Arbete
Järfälla, Sverige

Jag hade allt och förlorade allt. Nu börjar jag om igen.

 

Jag är spanjor, men jag är född i norra Marocko i det som en gång var ett spanskt protektorat. Min far var tullpolis och hade placering i staden Ceuta. Men familjen är från Marbella och det var där jag växte upp.

När jag var pojke ville jag nog bli polis som pappa, men det visade sig så småningom att jag inte räckte till i de fysiska proven. Det var hursomhelst lätt för mig att få jobb efter skolan. Jag har alltid varit en mångsysslare – är lite av en ”handyman” som har hållit på med underhåll och reparationer. Jag har också hunnit vara grafisk designer, jobbat på sjukhus och lager och som vakt på nattklubb. För ett antal år sedan gick jag över till restaurangbranschen ­– en kompis och jag startade två restauranger och en coffee shop i Marbella och Malaga. Det gick bra tills den stora krisen kom för fyra-fem år sedan; folk slutade att äta ute, alla restauranger fick problem. Jag kunde inte betala skatt eller något, gästerna försvann och jag förlorade mitt hus, min bil – allt.

Vad skulle jag göra? Plötsligt hade jag ingenting. Då kom jag att tänka på Sverige. Jag hade varit här på semester två gånger, min kusin är född i Sverige och han har alltid gillat sin ”spanska” familj. Och jag gillar Sverige, tycker om kallt klimat. Så varför inte bo här?

Jag hade bara 300 euro när jag flyttade hit i oktober 2011 och fick bo hos min kusin som har en villa i Jakobsberg utanför Stockholm. Jag fixade med papper till Arbetsförmedlingen och annat och började söka jobb, men det var tuffare än jag hade trott. Det tog sju månader innan jag fick min första tjänst. När jag kom till Sverige fick man inte läsa Svenska för invandrare om man kom som EU-medborgare, så jag försökte lära mig svenska på egen hand. Det var jättesvårt, jag behövde verkligen en skola.

Den första tiden ville jag ingenting. Jag ville inte lyssna på musik heller. Sju månader, vinter, minus tjugo grader. Då var jag trött och deprimerad.

Men på våren 2012 fick jag möjlighet att arbeta i en spansk restaurang i Lysekil, så jag flyttade dit. Då var min svenska inte alls bra, och min engelska är inte heller jättebra. Men jag trivdes där: Lysekil är fantastiskt på sommaren, men på vintern….

Sedan fick jag ett extrajobb på ett hotell i Lysekil. Det var väl  bara 40 procent tidsmässigt, men i Stockholm hade jag ju inget alls. Jag hade fortfarande inte ett riktigt personnummer, så studera kunde jag inte. I augusti fick jag till slut personnumret och kunde då börja på SFI i Lysekil.

Sedan blev det fram och tillbaka mellan Västkusten och Stockholm. En kort period var jag ställningsbyggare på Stora Enso i Karlstad. Så flytt tillbaka till min kusin och så småningom jobb som köksbiträde. Jag hade gått en köksutbildning i Jakobsberg där jag bor nu. Jag jobbade på ett fastighetsföretag samtidigt, och två somrar dessutom på Gröna Lund. Bytte filter på ventilationsanläggning på morgonen och skar sallad och lagade mat på eftermiddagen; ibland hade jag tre jobb på samma gång.

Jag tänker ibland på hur jag hade det i Spanien före krisen. Bra jobb, stort hus beläget i Puerto Banus där rika knösar från Qatar och Dubai har praktvillor. Nu när jag bor i Sverige börjar jag mitt liv en gång till. Jag har hittat nya kompisar och har nytt jobb i Barkarby på Welcome Hotel. Nu är jag kock. Mycket har blivit enklare i livet, när jag började tala svenska så släppte det. Jag har en flickvän från Peru och jag brukar säga till henne: ”Du ska inte jobba, du ska studera och lära dig svenska.”

Jag är lugnare nu, vill stanna hemma mer och inte jobba lika mycket. Men ibland rycker jag in på ett ställe som heter Classic café där jag jobbar som souschef. Nästa mål är att hitta en lägenhet, man får vänta i fyra-fem år i Järfälla. Jag vill gifta mig och bilda familj. I Spanien hade jag allt och förlorade allt. Nu börjar jag om igen. I mitt nya hemland.

 

Om migration i offentliga samtalet

Om folk vill hit till Sverige för att jobba är det fantastiskt, tycker jag. Men när de kommer och inte vill jobba och bara vill ta pengar och sitta hemma – jag gillar inte sådant… Man ska göra rätt för sig.

Ta del av allas låtval på MIG Talks spellista

Ta del av Andres’ låtval nedan

Har du migrerat till Sverige och vill dela din berättelse? Nordiska museet samlar in berättelser på temat migration.

Dela din berättelse här