Premiär för MIG Talks – samtal som leder till nya perspektiv

Monday 03 March 2016
511B3332-2+720+px

Livet före flykten – och det liv som sedan fortsätter. Det var samtalsämnen som stod i fokus när nya invånare mötte olika samhällsaktörer i ett samtal om migration och flyktingsfrågornas plats i samhällsdebatten. Samtalet som ägde rum på Skeppsholmen i Stockholm tidigare i veckan var startskottet för kommunikationssatsningen MIG Talks.

Genom MIG Talks, som genomförs på initiativ av Migrationsverket, skapas ett forum där nya invånare och samhällsaktörer får byta perspektiv och erfarenheter.

Veckans samtal var det första i en serie som ska hållas under 2016 och där människor som kommit till Sverige av olika skäl får berätta sina historier. I det första samtalet deltog människor som kommit till Sverige för att söka skydd, tillsammans med representanter från samarbetsaktörerna inom media, kultur, idrott, offentlig sektor och civilsamhälle.

För de inbjudna samhällsaktörerna berättade de nya invånarna om sig själva. Om livet de lämnat och om livet i dag. Om vilka de är – filosofilärare, trillingmamma, frivilligarbetare, make, Shakespeare-fantast, läkare, student – och om vikten att få bli sedd som just allt detta.

– Jag är människa. Precis som ni. Det är ingen skillnad, säger Omar Atrash.

– Jag upplever hur andra alltid sätter mig i fack – ”gay”, ”syrier”, ”flykting” – och jag försöker hela tiden kliva ur dem. Om en asylsökande gör något fel hamnar fokus på just det – att en asylsökande gjort fel – inte på den individen, säger Logal Kako.

Flykten

Det fanns ett före. Och det fanns ett efter. De nya invånarna beskrev flykten som så omvälvande att den satte punkt för det liv som var. Upplevelsen av att förändras som person – att efter flykten bli någon annan – delar de alla.

Jihad Eshmawi från Syrien beskrev båtresan över Medelhavet som en begravning. Ombord på båten, med vetskapen om det öde som andra gått till mötes, fanns bara osäkerhet. Där och då gick det inte att blicka framåt, för det gick inte att veta om framtiden fanns.

För Hewan från Eritrea blev första mötet med Europa ett fängelse i Grekland. Och hon sa samma sak. Hon blir inte den samma igen.

Men att ha gått igenom svårigheter innebär inte en önskan om medömkan. Snarare tvärtom.

– Folk tycker synd om en, men det är inte alls skönt att få tröst. Jag känner mig förminskad, säger Jihad Eshmawi.

Flera höll med. De vill bli sedda som det de är, kompetenta individer, och komma i gång med sitt nya liv. Inte sitta fast i väntan. De pratade om vänner som tillbringat lång tid på asylboenden utan att ha något att göra. Och om egna ansträngningar som de hoppas ska snabba på processen.

Mötet med Sverige

Samtalet handlade också om mötet med det nya landet. Om känslan av att som muslimsk kvinna bli utstirrad efter terrorattacken i Paris.

– Det känns som att de tittar på teven – och sedan på mig. Och jag vill säga: Stirra inte på mig så där. Jag är ingen terrorist. Jag håller inte med Daesh [IS], säger May Samhouri.

Hon berättar om bekanta som frågat henne om det kanske inte vore bättre att ta av slöjan i det nya landet. Men May Samhouri är helt säker på sin sak – delaktigheten i samhället handlar inte om ett klädesplagg.

Att anamma det nya måste få gå hand i hand med det gamla, menar Logal Kako.

– Introducera mig till den nya kulturen, men döda inte min gamla.

Samhällsaktörernas roll

Efter ett samtal som handlat mycket om de nya invånarnas liv, och deras tankar och reflektioner kring flykten och hur asyl- och flyktingfrågorna porträtteras i media och andra publika rum tar samhällsaktörerna ordet. De pratar om sina verksamheter, om tankar som väckts under samtalet och de önskar nya idéer från Sveriges nya invånare.

– Idrotten är en del av samhället och därför finns samhällets utmaningar också där. Vi når inte riktigt ut till kvinnor och flickor som vi skulle vilja, säger Lillemor Lindell, projektledare idrottens integrationsarbete.

Det blir en ingång till ett samtal om synliggörandet av tjejers idrottsutövande. Där Perwin Mustafa som själv är engagerad, berättar om flickor som aldrig spelar inför andra, och om vikten av att hitta arenor där de får publik och får ta plats.

Stockholms stadsbibliotek är också på plats och pratar om deras önskan att gå utanför biblioteket och jobba med civilsamhället. Det blir tydligt att för flera av de nya invånarna är biblioteken viktiga – och det finns tankar kring hur de i högra grad skulle kunna användas som mötesplatser och hur litteratur kan bidra till insikt om migrationens skäl och drivkrafter.

Uppskattat samtal

Efter samtalets slut uttrycker många att de är glada över att ha deltagit.

– Det blir en stark upplevelse att höra så många berättelser som på ytan skulle kunna likna varandra. Men de gör inte det, utan det är individer som framträder. Det är något som jag tar med mig som jag hoppas att jag kan göra något av, säger Jonas Engman på Nordiska museet.

Förhoppningen är att det samtal som fördes ska leva vidare efter det första mötet och influera såväl samhällsdebatten som kulturen och idrotten.

– Jag tycker att det var jätteintressant att vara med i dag. Jag pratade med Riskidrottsförbundet om att lyfta fram tjejer – och nu hoppas jag att vi gör det också. Inte bara pratar om det, säger Perwin Mustafa.

Målet med MIG Talks att sprida kunskap om migrationen till Sverige, och bidra till ett nyanserat och inkluderande offentligt samtal. Läs mer om satsningen i en tidigare artikel.

Besök MIG Talks webbsida, www.migtalks.selänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Följ MIG Talks på Facebook.com/migtalkslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster och Twitter